Böjningsformer av verbet 'att skälla'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'anbaHu
أَنبَحُ
jag - nutid
nabaHtu
نَبَحتُ
jag - dåtid
'anbaHa
أَنبَحَ
jag - subjunktiv
'anbaH
أَنبَح
jag - jussiv
du (m)
tanbaHu
تَنبَحُ
du (m) - nutid
nabaHta
نَبَحتَ
du (m) - dåtid
tanbaHa
تَنبَحَ
du (m) - subjunktiv
tanbaH
تَنبَح
du (m) - jussiv
du (f)
tanbaHiina
تَنبَحِينَ
du (f) - nutid
nabaHti
نَبَحتِ
du (f) - dåtid
tanbaHii
تَنبَحِي
du (f) - subjunktiv
tanbaHii
تَنبَحِي
du (f) - jussiv
han
yanbaHu
يَنبَحُ
han - nutid
nabaHa
نَبَحَ
han - dåtid
yanbaHa
يَنبَحَ
han - subjunktiv
yanbaH
يَنبَح
han - jussiv
hon
tanbaHu
تَنبَحُ
hon - nutid
nabaHat
نَبَحَت
hon - dåtid
tanbaHa
تَنبَحَ
hon - subjunktiv
tanbaH
تَنبَح
hon - jussiv
vi
nanbaHu
نَنبَحُ
vi - nutid
nabaHnaa
نَبَحنَا
vi - dåtid
nanbaHa
نَنبَحَ
vi - subjunktiv
nanbaH
نَنبَح
vi - jussiv
ni (m)
tanbaHuuna
تَنبَحُونَ
ni (m) - nutid
nabaHtum
نَبَحتُم
ni (m) - dåtid
tanbaHuu
تَنبَحُوا
ni (m) - subjunktiv
tanbaHuu
تَنبَحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tanbaHna
تَنبَحنَ
ni (f) - nutid
nabaHtunna
نَبَحتُنَّ
ni (f) - dåtid
tanbaHna
تَنبَحنَ
ni (f) - subjunktiv
tanbaHna
تَنبَحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yanbaHuuna
يَنبَحُونَ
de (m) - nutid
nabaHuu
نَبَحُوا
de (m) - dåtid
yanbaHuu
يَنبَحُوا
de (m) - subjunktiv
yanbaHuu
يَنبَحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yanbaHna
يَنبَحنَ
de (f) - nutid
nabaHna
نَبَحنَ
de (f) - dåtid
yanbaHna
يَنبَحنَ
de (f) - subjunktiv
yanbaHna
يَنبَحنَ
de (f) - jussiv
ni två
tanbaHaani
تَنبَحَانِ
ni två - nutid
nabaHtumaa
نَبَحتُمَا
ni två - dåtid
tanbaHaa
تَنبَحَا
ni två - subjunktiv
tanbaHaa
تَنبَحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yanbaHaani
يَنبَحَانِ
de två (m) - nutid
nabaHaa
نَبَحَا
de två (m) - dåtid
yanbaHaa
يَنبَحَا
de två (m) - subjunktiv
yanbaHaa
يَنبَحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tanbaHaani
تَنبَحَانِ
de två (f) - nutid
nabaHataa
نَبَحَتَا
de två (f) - dåtid
tanbaHaa
تَنبَحَا
de två (f) - subjunktiv
tanbaHaa
تَنبَحَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'inbaH
إِنبَح
du (m) - imperativ
du (f)
'inbaHii
إِنبَحِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'inbaHaa
إِنبَحَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'inbaHuu
إِنبَحُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'inbaHna
إِنبَحنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.