Böjningsformer av verbet 'att avslöja'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'abuuHu
أَبُوحُ
jag - nutid
buHtu
بُحتُ
jag - dåtid
'abuHa
أَبُحَ
jag - subjunktiv
'abuH
أَبُح
jag - jussiv
du (m)
tabuuHu
تَبُوحُ
du (m) - nutid
buHta
بُحتَ
du (m) - dåtid
tabuHa
تَبُحَ
du (m) - subjunktiv
tabuH
تَبُح
du (m) - jussiv
du (f)
tabuuHiina
تَبُوحِينَ
du (f) - nutid
buHti
بُحتِ
du (f) - dåtid
tabuuHii
تَبُوحِي
du (f) - subjunktiv
tabuuHii
تَبُوحِي
du (f) - jussiv
han
yabuuHu
يَبُوحُ
han - nutid
baaHa
بَاحَ
han - dåtid
yabuHa
يَبُحَ
han - subjunktiv
yabuH
يَبُح
han - jussiv
hon
tabuuHu
تَبُوحُ
hon - nutid
baaHat
بَاحَت
hon - dåtid
tabuHa
تَبُحَ
hon - subjunktiv
tabuH
تَبُح
hon - jussiv
vi
nabuuHu
نَبُوحُ
vi - nutid
buHnaa
بُحنَا
vi - dåtid
nabuHa
نَبُحَ
vi - subjunktiv
nabuH
نَبُح
vi - jussiv
ni (m)
tabuuHuuna
تَبُوحُونَ
ni (m) - nutid
buHtum
بُحتُم
ni (m) - dåtid
tabuuHuu
تَبُوحُوا
ni (m) - subjunktiv
tabuuHuu
تَبُوحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tabuHna
تَبُحنَ
ni (f) - nutid
buHtunna
بُحتُنَّ
ni (f) - dåtid
tabuHna
تَبُحنَ
ni (f) - subjunktiv
tabuHna
تَبُحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yabuuHuuna
يَبُوحُونَ
de (m) - nutid
baaHuu
بَاحُوا
de (m) - dåtid
yabuuHuu
يَبُوحُوا
de (m) - subjunktiv
yabuuHuu
يَبُوحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yabuHna
يَبُحنَ
de (f) - nutid
buHna
بُحنَ
de (f) - dåtid
yabuHna
يَبُحنَ
de (f) - subjunktiv
yabuHna
يَبُحنَ
de (f) - jussiv
ni två
tabuuHaani
تَبُوحَانِ
ni två - nutid
buHtumaa
بُحتُمَا
ni två - dåtid
tabuHaa
تَبُحَا
ni två - subjunktiv
tabuHaa
تَبُحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yabuuHaani
يَبُوحَانِ
de två (m) - nutid
buHaa
بُحَا
de två (m) - dåtid
yabuHaa
يَبُحَا
de två (m) - subjunktiv
yabuHaa
يَبُحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tabuuHaani
تَبُوحَانِ
de två (f) - nutid
buHataa
بُحَتَا
de två (f) - dåtid
tabuHaa
تَبُحَا
de två (f) - subjunktiv
tabuHaa
تَبُحَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
buH
بُح
du (m) - imperativ
du (f)
buuHii
بُوحِي
du (f) - imperativ
du (dual)
buuHaa
بُوحَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
buuHuu
بُوحُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
buHna
بُحنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.