Böjningsformer av verbet 'att modernisera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3aSSiru
أُعَصِّرُ
jag - nutid
3aSSartu
عَصَّرتُ
jag - dåtid
'u3aSSir
أُعَصِّر
jag - subjunktiv
'u3aSSir
أُعَصِّر
jag - jussiv
du (m)
tu3aSSiru
تُعَصِّرُ
du (m) - nutid
3aSSarta
عَصَّرتَ
du (m) - dåtid
tu3aSSir
تُعَصِّر
du (m) - subjunktiv
tu3aSSir
تُعَصِّر
du (m) - jussiv
du (f)
tu3aSSiriina
تُعَصِّرِينَ
du (f) - nutid
3aSSarti
عَصَّرتِ
du (f) - dåtid
tu3aSSirii
تُعَصِّرِي
du (f) - subjunktiv
tu3aSSirii
تُعَصِّرِي
du (f) - jussiv
han
yu3aSSiru
يُعَصِّرُ
han - nutid
3aSSara
عَصَّرَ
han - dåtid
yu3aSSir
يُعَصِّر
han - subjunktiv
yu3aSSir
يُعَصِّر
han - jussiv
hon
tu3aSSiru
تُعَصِّرُ
hon - nutid
3aSSarat
عَصَّرَت
hon - dåtid
tu3aSSir
تُعَصِّر
hon - subjunktiv
tu3aSSir
تُعَصِّر
hon - jussiv
vi
nu3aSSiru
نُعَصِّرُ
vi - nutid
3aSSarnaa
عَصَّرنَا
vi - dåtid
nu3aSSir
نُعَصِّر
vi - subjunktiv
nu3aSSir
نُعَصِّر
vi - jussiv
ni (m)
tu3aSSiruuna
تُعَصِّرُونَ
ni (m) - nutid
3aSSartum
عَصَّرتُم
ni (m) - dåtid
tu3aSSiruu
تُعَصِّرُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3aSSiruu
تُعَصِّرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3aSSirna
تُعَصِّرنَ
ni (f) - nutid
3aSSartunna
عَصَّرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3aSSirna
تُعَصِّرنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3aSSirna
تُعَصِّرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3aSSiruuna
يُعَصِّرُونَ
de (m) - nutid
3aSSaruu
عَصَّرُوا
de (m) - dåtid
yu3aSSiruu
يُعَصِّرُوا
de (m) - subjunktiv
yu3aSSiruu
يُعَصِّرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3aSSirna
يُعَصِّرنَ
de (f) - nutid
3aSSarna
عَصَّرنَ
de (f) - dåtid
yu3aSSirna
يُعَصِّرنَ
de (f) - subjunktiv
yu3aSSirna
يُعَصِّرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3aSSiraani
تُعَصِّرَانِ
ni två - nutid
3aSSartumaa
عَصَّرتُمَا
ni två - dåtid
tu3aSSiraa
تُعَصِّرَا
ni två - subjunktiv
tu3aSSiraa
تُعَصِّرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3aSSiraani
يُعَصِّرَانِ
de två (m) - nutid
3aSSaraa
عَصَّرَا
de två (m) - dåtid
yu3aSSiraa
يُعَصِّرَا
de två (m) - subjunktiv
yu3aSSiraa
يُعَصِّرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3aSSiraani
تُعَصِّرَانِ
de två (f) - nutid
3aSSarataa
عَصَّرَتَا
de två (f) - dåtid
tu3aSSiraa
تُعَصِّرَا
de två (f) - subjunktiv
tu3aSSiraa
تُعَصِّرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.