Böjningsformer av verbet 'att undvika'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aSdifu
أَصدِفُ
jag - nutid
Sadaftu
صَدَفتُ
jag - dåtid
'aSdifa
أَصدِفَ
jag - subjunktiv
'aSdif
أَصدِف
jag - jussiv
du (m)
taSdifu
تَصدِفُ
du (m) - nutid
Sadafta
صَدَفتَ
du (m) - dåtid
taSdifa
تَصدِفَ
du (m) - subjunktiv
taSdif
تَصدِف
du (m) - jussiv
du (f)
taSdifiina
تَصدِفِينَ
du (f) - nutid
Sadafti
صَدَفتِ
du (f) - dåtid
taSdifii
تَصدِفِي
du (f) - subjunktiv
taSdifii
تَصدِفِي
du (f) - jussiv
han
yaSdifu
يَصدِفُ
han - nutid
Sadafa
صَدَفَ
han - dåtid
yaSdifa
يَصدِفَ
han - subjunktiv
yaSdif
يَصدِف
han - jussiv
hon
taSdifu
تَصدِفُ
hon - nutid
Sadafat
صَدَفَت
hon - dåtid
taSdifa
تَصدِفَ
hon - subjunktiv
taSdif
تَصدِف
hon - jussiv
vi
naSdifu
نَصدِفُ
vi - nutid
Sadafnaa
صَدَفنَا
vi - dåtid
naSdifa
نَصدِفَ
vi - subjunktiv
naSdif
نَصدِف
vi - jussiv
ni (m)
taSdifuuna
تَصدِفُونَ
ni (m) - nutid
Sadaftum
صَدَفتُم
ni (m) - dåtid
taSdifuu
تَصدِفُوا
ni (m) - subjunktiv
taSdifuu
تَصدِفُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taSdifna
تَصدِفنَ
ni (f) - nutid
Sadaftunna
صَدَفتُنَّ
ni (f) - dåtid
taSdifna
تَصدِفنَ
ni (f) - subjunktiv
taSdifna
تَصدِفنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaSdifuuna
يَصدِفُونَ
de (m) - nutid
Sadafuu
صَدَفُوا
de (m) - dåtid
yaSdifuu
يَصدِفُوا
de (m) - subjunktiv
yaSdifuu
يَصدِفُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaSdifna
يَصدِفنَ
de (f) - nutid
Sadafna
صَدَفنَ
de (f) - dåtid
yaSdifna
يَصدِفنَ
de (f) - subjunktiv
yaSdifna
يَصدِفنَ
de (f) - jussiv
ni två
taSdifaani
تَصدِفَانِ
ni två - nutid
Sadaftumaa
صَدَفتُمَا
ni två - dåtid
taSdifaa
تَصدِفَا
ni två - subjunktiv
taSdifaa
تَصدِفَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaSdifaani
يَصدِفَانِ
de två (m) - nutid
Sadafaa
صَدَفَا
de två (m) - dåtid
yaSdifaa
يَصدِفَا
de två (m) - subjunktiv
yaSdifaa
يَصدِفَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taSdifaani
تَصدِفَانِ
de två (f) - nutid
Sadafataa
صَدَفَتَا
de två (f) - dåtid
taSdifaa
تَصدِفَا
de två (f) - subjunktiv
taSdifaa
تَصدِفَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'iSdif
إِصدِف
du (m) - imperativ
du (f)
'iSdifii
إِصدِفِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'iSdifaa
إِصدِفَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'iSdifuu
إِصدِفُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'iSdifna
إِصدِفنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.