Böjningsformer av verbet 'att förtvivla'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aqnaTu
أَقنَطُ
jag - nutid
qaniTtu
قَنِطتُ
jag - dåtid
'aqnaTa
أَقنَطَ
jag - subjunktiv
'aqnaT
أَقنَط
jag - jussiv
du (m)
taqnaTu
تَقنَطُ
du (m) - nutid
qaniTta
قَنِطتَ
du (m) - dåtid
taqnaTa
تَقنَطَ
du (m) - subjunktiv
taqnaT
تَقنَط
du (m) - jussiv
du (f)
taqnaTiina
تَقنَطِينَ
du (f) - nutid
qaniTti
قَنِطتِ
du (f) - dåtid
taqnaTii
تَقنَطِي
du (f) - subjunktiv
taqnaTii
تَقنَطِي
du (f) - jussiv
han
yaqnaTu
يَقنَطُ
han - nutid
qaniTa
قَنِطَ
han - dåtid
yaqnaTa
يَقنَطَ
han - subjunktiv
yaqnaT
يَقنَط
han - jussiv
hon
taqnaTu
تَقنَطُ
hon - nutid
qaniTat
قَنِطَت
hon - dåtid
taqnaTa
تَقنَطَ
hon - subjunktiv
taqnaT
تَقنَط
hon - jussiv
vi
naqnaTu
نَقنَطُ
vi - nutid
qaniTnaa
قَنِطنَا
vi - dåtid
naqnaTa
نَقنَطَ
vi - subjunktiv
naqnaT
نَقنَط
vi - jussiv
ni (m)
taqnaTuuna
تَقنَطُونَ
ni (m) - nutid
qaniTtum
قَنِطتُم
ni (m) - dåtid
taqnaTuu
تَقنَطُوا
ni (m) - subjunktiv
taqnaTuu
تَقنَطُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taqnaTna
تَقنَطنَ
ni (f) - nutid
qaniTtunna
قَنِطتُنَّ
ni (f) - dåtid
taqnaTna
تَقنَطنَ
ni (f) - subjunktiv
taqnaTna
تَقنَطنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaqnaTuuna
يَقنَطُونَ
de (m) - nutid
qaniTuu
قَنِطُوا
de (m) - dåtid
yaqnaTuu
يَقنَطُوا
de (m) - subjunktiv
yaqnaTuu
يَقنَطُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaqnaTna
يَقنَطنَ
de (f) - nutid
qaniTna
قَنِطنَ
de (f) - dåtid
yaqnaTna
يَقنَطنَ
de (f) - subjunktiv
yaqnaTna
يَقنَطنَ
de (f) - jussiv
ni två
taqnaTaani
تَقنَطَانِ
ni två - nutid
qaniTtumaa
قَنِطتُمَا
ni två - dåtid
taqnaTaa
تَقنَطَا
ni två - subjunktiv
taqnaTaa
تَقنَطَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaqnaTaani
يَقنَطَانِ
de två (m) - nutid
qaniTaa
قَنِطَا
de två (m) - dåtid
yaqnaTaa
يَقنَطَا
de två (m) - subjunktiv
yaqnaTaa
يَقنَطَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taqnaTaani
تَقنَطَانِ
de två (f) - nutid
qaniTataa
قَنِطَتَا
de två (f) - dåtid
taqnaTaa
تَقنَطَا
de två (f) - subjunktiv
taqnaTaa
تَقنَطَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'iqnaT
إِقنَط
du (m) - imperativ
du (f)
'iqnaTii
إِقنَطِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'iqnaTaa
إِقنَطَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'iqnaTuu
إِقنَطُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'iqnaTna
إِقنَطنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.