Böjningsformer av verbet 'att belysa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'unawwiru
أُنَوِّرُ
jag - nutid
nawwartu
نَوَّرتُ
jag - dåtid
'unawwir
أُنَوِّر
jag - subjunktiv
'unawwir
أُنَوِّر
jag - jussiv
du (m)
tunawwiru
تُنَوِّرُ
du (m) - nutid
nawwarta
نَوَّرتَ
du (m) - dåtid
tunawwir
تُنَوِّر
du (m) - subjunktiv
tunawwir
تُنَوِّر
du (m) - jussiv
du (f)
tunawwiriina
تُنَوِّرِينَ
du (f) - nutid
nawwarti
نَوَّرتِ
du (f) - dåtid
tunawwirii
تُنَوِّرِي
du (f) - subjunktiv
tunawwirii
تُنَوِّرِي
du (f) - jussiv
han
yunawwiru
يُنَوِّرُ
han - nutid
nawwara
نَوَّرَ
han - dåtid
yunawwir
يُنَوِّر
han - subjunktiv
yunawwir
يُنَوِّر
han - jussiv
hon
tunawwiru
تُنَوِّرُ
hon - nutid
nawwarat
نَوَّرَت
hon - dåtid
tunawwir
تُنَوِّر
hon - subjunktiv
tunawwir
تُنَوِّر
hon - jussiv
vi
nunawwiru
نُنَوِّرُ
vi - nutid
nawwarnaa
نَوَّرنَا
vi - dåtid
nunawwir
نُنَوِّر
vi - subjunktiv
nunawwir
نُنَوِّر
vi - jussiv
ni (m)
tunawwiruuna
تُنَوِّرُونَ
ni (m) - nutid
nawwartum
نَوَّرتُم
ni (m) - dåtid
tunawwiruu
تُنَوِّرُوا
ni (m) - subjunktiv
tunawwiruu
تُنَوِّرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tunawwirna
تُنَوِّرنَ
ni (f) - nutid
nawwartunna
نَوَّرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tunawwirna
تُنَوِّرنَ
ni (f) - subjunktiv
tunawwirna
تُنَوِّرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yunawwiruuna
يُنَوِّرُونَ
de (m) - nutid
nawwaruu
نَوَّرُوا
de (m) - dåtid
yunawwiruu
يُنَوِّرُوا
de (m) - subjunktiv
yunawwiruu
يُنَوِّرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yunawwirna
يُنَوِّرنَ
de (f) - nutid
nawwarna
نَوَّرنَ
de (f) - dåtid
yunawwirna
يُنَوِّرنَ
de (f) - subjunktiv
yunawwirna
يُنَوِّرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tunawwiraani
تُنَوِّرَانِ
ni två - nutid
nawwartumaa
نَوَّرتُمَا
ni två - dåtid
tunawwiraa
تُنَوِّرَا
ni två - subjunktiv
tunawwiraa
تُنَوِّرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yunawwiraani
يُنَوِّرَانِ
de två (m) - nutid
nawwaraa
نَوَّرَا
de två (m) - dåtid
yunawwiraa
يُنَوِّرَا
de två (m) - subjunktiv
yunawwiraa
يُنَوِّرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tunawwiraani
تُنَوِّرَانِ
de två (f) - nutid
nawwarataa
نَوَّرَتَا
de två (f) - dåtid
tunawwiraa
تُنَوِّرَا
de två (f) - subjunktiv
tunawwiraa
تُنَوِّرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.