Böjningsformer av verbet 'att torka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ujaffifu
أُجَفِّفُ
jag - nutid
jaffaftu
جَفَّفتُ
jag - dåtid
'ujaffif
أُجَفِّف
jag - subjunktiv
'ujaffif
أُجَفِّف
jag - jussiv
du (m)
tujaffifu
تُجَفِّفُ
du (m) - nutid
jaffafta
جَفَّفتَ
du (m) - dåtid
tujaffif
تُجَفِّف
du (m) - subjunktiv
tujaffif
تُجَفِّف
du (m) - jussiv
du (f)
tujaffifiina
تُجَفِّفِينَ
du (f) - nutid
jaffafti
جَفَّفتِ
du (f) - dåtid
tujaffifii
تُجَفِّفِي
du (f) - subjunktiv
tujaffifii
تُجَفِّفِي
du (f) - jussiv
han
yujaffifu
يُجَفِّفُ
han - nutid
jaffafa
جَفَّفَ
han - dåtid
yujaffif
يُجَفِّف
han - subjunktiv
yujaffif
يُجَفِّف
han - jussiv
hon
tujaffifu
تُجَفِّفُ
hon - nutid
jaffafat
جَفَّفَت
hon - dåtid
tujaffif
تُجَفِّف
hon - subjunktiv
tujaffif
تُجَفِّف
hon - jussiv
vi
nujaffifu
نُجَفِّفُ
vi - nutid
jaffafnaa
جَفَّفنَا
vi - dåtid
nujaffif
نُجَفِّف
vi - subjunktiv
nujaffif
نُجَفِّف
vi - jussiv
ni (m)
tujaffifuuna
تُجَفِّفُونَ
ni (m) - nutid
jaffaftum
جَفَّفتُم
ni (m) - dåtid
tujaffifuu
تُجَفِّفُوا
ni (m) - subjunktiv
tujaffifuu
تُجَفِّفُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tujaffifna
تُجَفِّفنَ
ni (f) - nutid
jaffaftunna
جَفَّفتُنَّ
ni (f) - dåtid
tujaffifna
تُجَفِّفنَ
ni (f) - subjunktiv
tujaffifna
تُجَفِّفنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yujaffifuuna
يُجَفِّفُونَ
de (m) - nutid
jaffafuu
جَفَّفُوا
de (m) - dåtid
yujaffifuu
يُجَفِّفُوا
de (m) - subjunktiv
yujaffifuu
يُجَفِّفُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yujaffifna
يُجَفِّفنَ
de (f) - nutid
jaffafna
جَفَّفنَ
de (f) - dåtid
yujaffifna
يُجَفِّفنَ
de (f) - subjunktiv
yujaffifna
يُجَفِّفنَ
de (f) - jussiv
ni två
tujaffifaani
تُجَفِّفَانِ
ni två - nutid
jaffaftumaa
جَفَّفتُمَا
ni två - dåtid
tujaffifaa
تُجَفِّفَا
ni två - subjunktiv
tujaffifaa
تُجَفِّفَا
ni två - jussiv
de två (m)
yujaffifaani
يُجَفِّفَانِ
de två (m) - nutid
jaffafaa
جَفَّفَا
de två (m) - dåtid
yujaffifaa
يُجَفِّفَا
de två (m) - subjunktiv
yujaffifaa
يُجَفِّفَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tujaffifaani
تُجَفِّفَانِ
de två (f) - nutid
jaffafataa
جَفَّفَتَا
de två (f) - dåtid
tujaffifaa
تُجَفِّفَا
de två (f) - subjunktiv
tujaffifaa
تُجَفِّفَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.