Böjningsformer av verbet 'att förgÃ¥s'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'atibbu
أَتِبُّ
jag - nutid
tababtu
تَبَبتُ
jag - dåtid
'atibba
أَتِبَّ
jag - subjunktiv
'atibba
أَتِبَّ
jag - jussiv
du (m)
tatibbu
تَتِبُّ
du (m) - nutid
tababta
تَبَبتَ
du (m) - dåtid
tatibba
تَتِبَّ
du (m) - subjunktiv
tatibba
تَتِبَّ
du (m) - jussiv
du (f)
tatibbiina
تَتِبِّينَ
du (f) - nutid
tababti
تَبَبتِ
du (f) - dåtid
tatibbii
تَتِبِّي
du (f) - subjunktiv
tatibbii
تَتِبِّي
du (f) - jussiv
han
yatibbu
يَتِبُّ
han - nutid
tabba
تَبَّ
han - dåtid
yatibba
يَتِبَّ
han - subjunktiv
yatibba
يَتِبَّ
han - jussiv
hon
tatibbu
تَتِبُّ
hon - nutid
tabbat
تَبَّت
hon - dåtid
tatibba
تَتِبَّ
hon - subjunktiv
tatibba
تَتِبَّ
hon - jussiv
vi
natibbu
نَتِبُّ
vi - nutid
tababnaa
تَبَبنَا
vi - dåtid
natibba
نَتِبَّ
vi - subjunktiv
natibba
نَتِبَّ
vi - jussiv
ni (m)
tatibbuuna
تَتِبُّونَ
ni (m) - nutid
tababtum
تَبَبتُم
ni (m) - dåtid
tatibbuu
تَتِبُّوا
ni (m) - subjunktiv
tatibbuu
تَتِبُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tatbibna
تَتبِبنَ
ni (f) - nutid
tababtunna
تَبَبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tatbibna
تَتبِبنَ
ni (f) - subjunktiv
tatbibna
تَتبِبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yatibbuuna
يَتِبُّونَ
de (m) - nutid
tabbuu
تَبُّوا
de (m) - dåtid
yatibbuu
يَتِبُّوا
de (m) - subjunktiv
yatibbuu
يَتِبُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
yatbibna
يَتبِبنَ
de (f) - nutid
tababna
تَبَبنَ
de (f) - dåtid
yatbibna
يَتبِبنَ
de (f) - subjunktiv
yatbibna
يَتبِبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tatibbaani
تَتِبَّانِ
ni två - nutid
tababtumaa
تَبَبتُمَا
ni två - dåtid
tatibbaa
تَتِبَّا
ni två - subjunktiv
tatibbaa
تَتِبَّا
ni två - jussiv
de två (m)
yatibbaani
يَتِبَّانِ
de två (m) - nutid
tababaa
تَبَبَا
de två (m) - dåtid
yatibbaa
يَتِبَّا
de två (m) - subjunktiv
yatibbaa
يَتِبَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tatibbaani
تَتِبَّانِ
de två (f) - nutid
tababataa
تَبَبَتَا
de två (f) - dåtid
tatibbaa
تَتِبَّا
de två (f) - subjunktiv
tatibbaa
تَتِبَّا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
tubba
تُبَّ
du (m) - imperativ
du (f)
tubbii
تُبِّي
du (f) - imperativ
du (dual)
tubbaa
تُبَّا
du (dual) - imperativ
ni (m)
tubbuu
تُبُّوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'utbubna
أُتبُبنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.