Böjningsformer av verbet 'att förbanna'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'al3anu
أَلعَنُ
jag - nutid
la3antu
لَعَنتُ
jag - dåtid
'al3ana
أَلعَنَ
jag - subjunktiv
'al3an
أَلعَن
jag - jussiv
du (m)
tal3anu
تَلعَنُ
du (m) - nutid
la3anta
لَعَنتَ
du (m) - dåtid
tal3ana
تَلعَنَ
du (m) - subjunktiv
tal3an
تَلعَن
du (m) - jussiv
du (f)
tal3aniina
تَلعَنِينَ
du (f) - nutid
la3anti
لَعَنتِ
du (f) - dåtid
tal3anii
تَلعَنِي
du (f) - subjunktiv
tal3anii
تَلعَنِي
du (f) - jussiv
han
yal3anu
يَلعَنُ
han - nutid
la3ana
لَعَنَ
han - dåtid
yal3ana
يَلعَنَ
han - subjunktiv
yal3an
يَلعَن
han - jussiv
hon
tal3anu
تَلعَنُ
hon - nutid
la3anat
لَعَنَت
hon - dåtid
tal3ana
تَلعَنَ
hon - subjunktiv
tal3an
تَلعَن
hon - jussiv
vi
nal3anu
نَلعَنُ
vi - nutid
la3annaa
لَعَنَّا
vi - dåtid
nal3ana
نَلعَنَ
vi - subjunktiv
nal3an
نَلعَن
vi - jussiv
ni (m)
tal3anuuna
تَلعَنُونَ
ni (m) - nutid
la3antum
لَعَنتُم
ni (m) - dåtid
tal3anuu
تَلعَنُوا
ni (m) - subjunktiv
tal3anuu
تَلعَنُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tal3anna
تَلعَنَّ
ni (f) - nutid
la3antunna
لَعَنتُنَّ
ni (f) - dåtid
tal3anna
تَلعَنَّ
ni (f) - subjunktiv
tal3anna
تَلعَنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
yal3anuuna
يَلعَنُونَ
de (m) - nutid
la3anuu
لَعَنُوا
de (m) - dåtid
yal3anuu
يَلعَنُوا
de (m) - subjunktiv
yal3anuu
يَلعَنُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yal3anna
يَلعَنَّ
de (f) - nutid
la3anna
لَعَنَّ
de (f) - dåtid
yal3anna
يَلعَنَّ
de (f) - subjunktiv
yal3anna
يَلعَنَّ
de (f) - jussiv
ni två
tal3anaani
تَلعَنَانِ
ni två - nutid
la3antumaa
لَعَنتُمَا
ni två - dåtid
tal3anaa
تَلعَنَا
ni två - subjunktiv
tal3anaa
تَلعَنَا
ni två - jussiv
de två (m)
yal3anaani
يَلعَنَانِ
de två (m) - nutid
la3anaa
لَعَنَا
de två (m) - dåtid
yal3anaa
يَلعَنَا
de två (m) - subjunktiv
yal3anaa
يَلعَنَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tal3anaani
تَلعَنَانِ
de två (f) - nutid
la3anataa
لَعَنَتَا
de två (f) - dåtid
tal3anaa
تَلعَنَا
de två (f) - subjunktiv
tal3anaa
تَلعَنَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'il3an
إِلعَن
du (m) - imperativ
du (f)
'il3anii
إِلعَنِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'il3anaa
إِلعَنَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'il3anuu
إِلعَنُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'il3anna
إِلعَننَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.