Böjningsformer av verbet 'att följa, spÃ¥ra'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aqfuu
أَقفُو
jag - nutid
qafawtu
قَفَوتُ
jag - dåtid
'aqfua
أَقفَُ
jag - subjunktiv
'aqfu
أَقفُ
jag - jussiv
du (m)
taqfuu
تَقفُو
du (m) - nutid
qafawta
قَفَوتَ
du (m) - dåtid
taqfua
تَقفَُ
du (m) - subjunktiv
taqfu
تَقفُ
du (m) - jussiv
du (f)
taqfiina
تَقفِينَ
du (f) - nutid
qafawti
قَفَوتِ
du (f) - dåtid
taqfii
تَقفِي
du (f) - subjunktiv
taqfii
تَقفِي
du (f) - jussiv
han
yaqfuu
يَقفُو
han - nutid
qafaa
قَفَا
han - dåtid
yaqfua
يَقفَُ
han - subjunktiv
yaqfu
يَقفُ
han - jussiv
hon
taqfuu
تَقفُو
hon - nutid
qafat
قَفَت
hon - dåtid
taqfua
تَقفَُ
hon - subjunktiv
taqfu
تَقفُ
hon - jussiv
vi
naqfuu
نَقفُو
vi - nutid
qafawnaa
قَفَونَا
vi - dåtid
naqfua
نَقفَُ
vi - subjunktiv
naqfu
نَقفُ
vi - jussiv
ni (m)
taqfuuna
تَقفُونَ
ni (m) - nutid
qafawtum
قَفَوتُم
ni (m) - dåtid
taqfuu
تَقفُوا
ni (m) - subjunktiv
taqfuu
تَقفُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taqfuuna
تَقفُونَ
ni (f) - nutid
qafawtunna
قَفَوتُنَّ
ni (f) - dåtid
taqfuuna
تَقفُونَ
ni (f) - subjunktiv
taqfuuna
تَقفُونَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaqfuuna
يَقفُونَ
de (m) - nutid
qafauu
قَفَُوا
de (m) - dåtid
yaqfuu
يَقفُوا
de (m) - subjunktiv
yaqfuu
يَقفُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaqfuuna
يَقفُونَ
de (f) - nutid
qafawna
قَفَونَ
de (f) - dåtid
yaqfuuna
يَقفُونَ
de (f) - subjunktiv
yaqfuuna
يَقفُونَ
de (f) - jussiv
ni två
taqfuwaani
تَقفُوَانِ
ni två - nutid
qafawtumaa
قَفَوتُمَا
ni två - dåtid
taqfuaa
تَقفَُا
ni två - subjunktiv
taqfuaa
تَقفَُا
ni två - jussiv
de två (m)
yaqfuwaani
يَقفُوَانِ
de två (m) - nutid
qafawaa
قَفَوَا
de två (m) - dåtid
yaqfuaa
يَقفَُا
de två (m) - subjunktiv
yaqfuaa
يَقفَُا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taqfuwaani
تَقفُوَانِ
de två (f) - nutid
qafawataa
قَفَوَتَا
de två (f) - dåtid
taqfuaa
تَقفَُا
de två (f) - subjunktiv
taqfuaa
تَقفَُا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'uqfu
أُقفُ
du (m) - imperativ
du (f)
'uqfii
أُقفِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'uqfuwaa
أُقفُوَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'uqfuu
أُقفُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uqfuuna
أُقفُونَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.