Böjningsformer av verbet 'att bryta nacken'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aqiSu
أَقِصُ
jag - nutid
waqaStu
وَقَصتُ
jag - dåtid
'aqiSa
أَقِصَ
jag - subjunktiv
'aqiS
أَقِص
jag - jussiv
du (m)
taqiSu
تَقِصُ
du (m) - nutid
waqaSta
وَقَصتَ
du (m) - dåtid
taqiSa
تَقِصَ
du (m) - subjunktiv
taqiS
تَقِص
du (m) - jussiv
du (f)
taqiSiina
تَقِصِينَ
du (f) - nutid
waqaSti
وَقَصتِ
du (f) - dåtid
taqiSii
تَقِصِي
du (f) - subjunktiv
taqiSii
تَقِصِي
du (f) - jussiv
han
yaqiSu
يَقِصُ
han - nutid
waqaSa
وَقَصَ
han - dåtid
yaqiSa
يَقِصَ
han - subjunktiv
yaqiS
يَقِص
han - jussiv
hon
taqiSu
تَقِصُ
hon - nutid
waqaSat
وَقَصَت
hon - dåtid
taqiSa
تَقِصَ
hon - subjunktiv
taqiS
تَقِص
hon - jussiv
vi
naqiSu
نَقِصُ
vi - nutid
waqaSnaa
وَقَصنَا
vi - dåtid
naqiSa
نَقِصَ
vi - subjunktiv
naqiS
نَقِص
vi - jussiv
ni (m)
taqiSuuna
تَقِصُونَ
ni (m) - nutid
waqaStum
وَقَصتُم
ni (m) - dåtid
taqiSuu
تَقِصُوا
ni (m) - subjunktiv
taqiSuu
تَقِصُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taqiSna
تَقِصنَ
ni (f) - nutid
waqaStunna
وَقَصتُنَّ
ni (f) - dåtid
taqiSna
تَقِصنَ
ni (f) - subjunktiv
taqiSna
تَقِصنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaqiSuuna
يَقِصُونَ
de (m) - nutid
waqaSuu
وَقَصُوا
de (m) - dåtid
yaqiSuu
يَقِصُوا
de (m) - subjunktiv
yaqiSuu
يَقِصُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaqiSna
يَقِصنَ
de (f) - nutid
waqaSna
وَقَصنَ
de (f) - dåtid
yaqiSna
يَقِصنَ
de (f) - subjunktiv
yaqiSna
يَقِصنَ
de (f) - jussiv
ni två
taqiSaani
تَقِصَانِ
ni två - nutid
waqaStumaa
وَقَصتُمَا
ni två - dåtid
taqiSaa
تَقِصَا
ni två - subjunktiv
taqiSaa
تَقِصَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaqiSaani
يَقِصَانِ
de två (m) - nutid
waqaSaa
وَقَصَا
de två (m) - dåtid
yaqiSaa
يَقِصَا
de två (m) - subjunktiv
yaqiSaa
يَقِصَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taqiSaani
تَقِصَانِ
de två (f) - nutid
waqaSataa
وَقَصَتَا
de två (f) - dåtid
taqiSaa
تَقِصَا
de två (f) - subjunktiv
taqiSaa
تَقِصَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
qiS
قِص
du (m) - imperativ
du (f)
qiSii
قِصِي
du (f) - imperativ
du (dual)
qiSaa
قِصَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
qiSuu
قِصُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
qiSna
قِصنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.