Böjningsformer av verbet 'att sticka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'alsa3u
أَلسَعُ
jag - nutid
lasa3tu
لَسَعتُ
jag - dåtid
'alsa3a
أَلسَعَ
jag - subjunktiv
'alsa3
أَلسَع
jag - jussiv
du (m)
talsa3u
تَلسَعُ
du (m) - nutid
lasa3ta
لَسَعتَ
du (m) - dåtid
talsa3a
تَلسَعَ
du (m) - subjunktiv
talsa3
تَلسَع
du (m) - jussiv
du (f)
talsa3iina
تَلسَعِينَ
du (f) - nutid
lasa3ti
لَسَعتِ
du (f) - dåtid
talsa3ii
تَلسَعِي
du (f) - subjunktiv
talsa3ii
تَلسَعِي
du (f) - jussiv
han
yalsa3u
يَلسَعُ
han - nutid
lasa3a
لَسَعَ
han - dåtid
yalsa3a
يَلسَعَ
han - subjunktiv
yalsa3
يَلسَع
han - jussiv
hon
talsa3u
تَلسَعُ
hon - nutid
lasa3at
لَسَعَت
hon - dåtid
talsa3a
تَلسَعَ
hon - subjunktiv
talsa3
تَلسَع
hon - jussiv
vi
nalsa3u
نَلسَعُ
vi - nutid
lasa3naa
لَسَعنَا
vi - dåtid
nalsa3a
نَلسَعَ
vi - subjunktiv
nalsa3
نَلسَع
vi - jussiv
ni (m)
talsa3uuna
تَلسَعُونَ
ni (m) - nutid
lasa3tum
لَسَعتُم
ni (m) - dåtid
talsa3uu
تَلسَعُوا
ni (m) - subjunktiv
talsa3uu
تَلسَعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
talsa3na
تَلسَعنَ
ni (f) - nutid
lasa3tunna
لَسَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
talsa3na
تَلسَعنَ
ni (f) - subjunktiv
talsa3na
تَلسَعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yalsa3uuna
يَلسَعُونَ
de (m) - nutid
lasa3uu
لَسَعُوا
de (m) - dåtid
yalsa3uu
يَلسَعُوا
de (m) - subjunktiv
yalsa3uu
يَلسَعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yalsa3na
يَلسَعنَ
de (f) - nutid
lasa3na
لَسَعنَ
de (f) - dåtid
yalsa3na
يَلسَعنَ
de (f) - subjunktiv
yalsa3na
يَلسَعنَ
de (f) - jussiv
ni två
talsa3aani
تَلسَعَانِ
ni två - nutid
lasa3tumaa
لَسَعتُمَا
ni två - dåtid
talsa3aa
تَلسَعَا
ni två - subjunktiv
talsa3aa
تَلسَعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yalsa3aani
يَلسَعَانِ
de två (m) - nutid
lasa3aa
لَسَعَا
de två (m) - dåtid
yalsa3aa
يَلسَعَا
de två (m) - subjunktiv
yalsa3aa
يَلسَعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
talsa3aani
تَلسَعَانِ
de två (f) - nutid
lasa3ataa
لَسَعَتَا
de två (f) - dåtid
talsa3aa
تَلسَعَا
de två (f) - subjunktiv
talsa3aa
تَلسَعَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'ilsa3
إِلسَع
du (m) - imperativ
du (f)
'ilsa3ii
إِلسَعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ilsa3aa
إِلسَعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ilsa3uu
إِلسَعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ilsa3na
إِلسَعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.