Böjningsformer av verbet 'att tända'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uwalli3u
أُوَلِّعُ
jag - nutid
walla3tu
وَلَّعتُ
jag - dåtid
'uwalli3
أُوَلِّع
jag - subjunktiv
'uwalli3
أُوَلِّع
jag - jussiv
du (m)
tuwalli3u
تُوَلِّعُ
du (m) - nutid
walla3ta
وَلَّعتَ
du (m) - dåtid
tuwalli3
تُوَلِّع
du (m) - subjunktiv
tuwalli3
تُوَلِّع
du (m) - jussiv
du (f)
tuwalli3iina
تُوَلِّعِينَ
du (f) - nutid
walla3ti
وَلَّعتِ
du (f) - dåtid
tuwalli3ii
تُوَلِّعِي
du (f) - subjunktiv
tuwalli3ii
تُوَلِّعِي
du (f) - jussiv
han
yuwalli3u
يُوَلِّعُ
han - nutid
walla3a
وَلَّعَ
han - dåtid
yuwalli3
يُوَلِّع
han - subjunktiv
yuwalli3
يُوَلِّع
han - jussiv
hon
tuwalli3u
تُوَلِّعُ
hon - nutid
walla3at
وَلَّعَت
hon - dåtid
tuwalli3
تُوَلِّع
hon - subjunktiv
tuwalli3
تُوَلِّع
hon - jussiv
vi
nuwalli3u
نُوَلِّعُ
vi - nutid
walla3naa
وَلَّعنَا
vi - dåtid
nuwalli3
نُوَلِّع
vi - subjunktiv
nuwalli3
نُوَلِّع
vi - jussiv
ni (m)
tuwalli3uuna
تُوَلِّعُونَ
ni (m) - nutid
walla3tum
وَلَّعتُم
ni (m) - dåtid
tuwalli3uu
تُوَلِّعُوا
ni (m) - subjunktiv
tuwalli3uu
تُوَلِّعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuwalli3na
تُوَلِّعنَ
ni (f) - nutid
walla3tunna
وَلَّعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuwalli3na
تُوَلِّعنَ
ni (f) - subjunktiv
tuwalli3na
تُوَلِّعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuwalli3uuna
يُوَلِّعُونَ
de (m) - nutid
walla3uu
وَلَّعُوا
de (m) - dåtid
yuwalli3uu
يُوَلِّعُوا
de (m) - subjunktiv
yuwalli3uu
يُوَلِّعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuwalli3na
يُوَلِّعنَ
de (f) - nutid
walla3na
وَلَّعنَ
de (f) - dåtid
yuwalli3na
يُوَلِّعنَ
de (f) - subjunktiv
yuwalli3na
يُوَلِّعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuwalli3aani
تُوَلِّعَانِ
ni två - nutid
walla3tumaa
وَلَّعتُمَا
ni två - dåtid
tuwalli3aa
تُوَلِّعَا
ni två - subjunktiv
tuwalli3aa
تُوَلِّعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuwalli3aani
يُوَلِّعَانِ
de två (m) - nutid
walla3aa
وَلَّعَا
de två (m) - dåtid
yuwalli3aa
يُوَلِّعَا
de två (m) - subjunktiv
yuwalli3aa
يُوَلِّعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuwalli3aani
تُوَلِّعَانِ
de två (f) - nutid
walla3ataa
وَلَّعَتَا
de två (f) - dåtid
tuwalli3aa
تُوَلِّعَا
de två (f) - subjunktiv
tuwalli3aa
تُوَلِّعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.