Böjningsformer av verbet 'att smaka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'adhuuqu
أَذُوقُ
jag - nutid
dhuqtu
ذُقتُ
jag - dåtid
'adhuqa
أَذُقَ
jag - subjunktiv
'adhuq
أَذُق
jag - jussiv
du (m)
tadhuuqu
تَذُوقُ
du (m) - nutid
dhuqta
ذُقتَ
du (m) - dåtid
tadhuqa
تَذُقَ
du (m) - subjunktiv
tadhuq
تَذُق
du (m) - jussiv
du (f)
tadhuuqiina
تَذُوقِينَ
du (f) - nutid
dhuqti
ذُقتِ
du (f) - dåtid
tadhuuqii
تَذُوقِي
du (f) - subjunktiv
tadhuuqii
تَذُوقِي
du (f) - jussiv
han
yadhuuqu
يَذُوقُ
han - nutid
dhaaqa
ذَاقَ
han - dåtid
yadhuqa
يَذُقَ
han - subjunktiv
yadhuq
يَذُق
han - jussiv
hon
tadhuuqu
تَذُوقُ
hon - nutid
dhaaqat
ذَاقَت
hon - dåtid
tadhuqa
تَذُقَ
hon - subjunktiv
tadhuq
تَذُق
hon - jussiv
vi
nadhuuqu
نَذُوقُ
vi - nutid
dhuqnaa
ذُقنَا
vi - dåtid
nadhuqa
نَذُقَ
vi - subjunktiv
nadhuq
نَذُق
vi - jussiv
ni (m)
tadhuuquuna
تَذُوقُونَ
ni (m) - nutid
dhuqtum
ذُقتُم
ni (m) - dåtid
tadhuuquu
تَذُوقُوا
ni (m) - subjunktiv
tadhuuquu
تَذُوقُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tadhuqna
تَذُقنَ
ni (f) - nutid
dhuqtunna
ذُقتُنَّ
ni (f) - dåtid
tadhuqna
تَذُقنَ
ni (f) - subjunktiv
tadhuqna
تَذُقنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yadhuuquuna
يَذُوقُونَ
de (m) - nutid
dhaaquu
ذَاقُوا
de (m) - dåtid
yadhuuquu
يَذُوقُوا
de (m) - subjunktiv
yadhuuquu
يَذُوقُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yadhuqna
يَذُقنَ
de (f) - nutid
dhuqna
ذُقنَ
de (f) - dåtid
yadhuqna
يَذُقنَ
de (f) - subjunktiv
yadhuqna
يَذُقنَ
de (f) - jussiv
ni två
tadhuuqaani
تَذُوقَانِ
ni två - nutid
dhuqtumaa
ذُقتُمَا
ni två - dåtid
tadhuqaa
تَذُقَا
ni två - subjunktiv
tadhuqaa
تَذُقَا
ni två - jussiv
de två (m)
yadhuuqaani
يَذُوقَانِ
de två (m) - nutid
dhuqaa
ذُقَا
de två (m) - dåtid
yadhuqaa
يَذُقَا
de två (m) - subjunktiv
yadhuqaa
يَذُقَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tadhuuqaani
تَذُوقَانِ
de två (f) - nutid
dhuqataa
ذُقَتَا
de två (f) - dåtid
tadhuqaa
تَذُقَا
de två (f) - subjunktiv
tadhuqaa
تَذُقَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
dhuq
ذُق
du (m) - imperativ
du (f)
dhuuqii
ذُوقِي
du (f) - imperativ
du (dual)
dhuuqaa
ذُوقَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
dhuuquu
ذُوقُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
dhuqna
ذُقنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.