Böjningsformer av verbet 'att tillfredsställa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'urDii
أُرضِي
jag - nutid
'arDaytu
أَرضَيتُ
jag - dåtid
'urDii
أُرضِي
jag - subjunktiv
'urDii
أُرضِي
jag - jussiv
du (m)
turDii
تُرضِي
du (m) - nutid
'arDayta
أَرضَيتَ
du (m) - dåtid
turDii
تُرضِي
du (m) - subjunktiv
turDii
تُرضِي
du (m) - jussiv
du (f)
turDiina
تُرضِينَ
du (f) - nutid
'arDayti
أَرضَيتِ
du (f) - dåtid
turDiyii
تُرضِيِي
du (f) - subjunktiv
turDiyii
تُرضِيِي
du (f) - jussiv
han
yurDii
يُرضِي
han - nutid
'arDaa
أَرضَى
han - dåtid
yurDii
يُرضِي
han - subjunktiv
yurDii
يُرضِي
han - jussiv
hon
turDii
تُرضِي
hon - nutid
'arDat
أَرضَت
hon - dåtid
turDii
تُرضِي
hon - subjunktiv
turDii
تُرضِي
hon - jussiv
vi
nurDii
نُرضِي
vi - nutid
'arDaynaa
أَرضَينَا
vi - dåtid
nurDii
نُرضِي
vi - subjunktiv
nurDii
نُرضِي
vi - jussiv
ni (m)
turDuuna
تُرضُونَ
ni (m) - nutid
'arDaytum
أَرضَيتُم
ni (m) - dåtid
turDiyuu
تُرضِيُوا
ni (m) - subjunktiv
turDiyuu
تُرضِيُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
turDiina
تُرضِينَ
ni (f) - nutid
'arDaytunna
أَرضَيتُنَّ
ni (f) - dåtid
turDiina
تُرضِينَ
ni (f) - subjunktiv
turDiina
تُرضِينَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yurDii
يُرضِي
de (m) - nutid
'arDuu
أَرضُوا
de (m) - dåtid
yurDiyuu
يُرضِيُوا
de (m) - subjunktiv
yurDiyuu
يُرضِيُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yurDii
يُرضِي
de (f) - nutid
'arDayna
أَرضَينَ
de (f) - dåtid
yurDiina
يُرضِينَ
de (f) - subjunktiv
yurDiina
يُرضِينَ
de (f) - jussiv
ni två
turDiyaani
تُرضِيَانِ
ni två - nutid
'arDaytumaa
أَرضَيتُمَا
ni två - dåtid
turDiyaa
تُرضِيَا
ni två - subjunktiv
turDiyaa
تُرضِيَا
ni två - jussiv
de två (m)
yurDiyaani
يُرضِيَانِ
de två (m) - nutid
'arDayaa
أَرضَيَا
de två (m) - dåtid
yurDiyaa
يُرضِيَا
de två (m) - subjunktiv
yurDiyaa
يُرضِيَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
turDiyaani
تُرضِيَانِ
de två (f) - nutid
'arDataa
أَرضَتَا
de två (f) - dåtid
turDiyaa
تُرضِيَا
de två (f) - subjunktiv
turDiyaa
تُرضِيَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.