Böjningsformer av verbet 'att synas'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'abiinu
أَبِينُ
jag - nutid
bintu
بِنتُ
jag - dåtid
'abina
أَبِنَ
jag - subjunktiv
'abin
أَبِن
jag - jussiv
du (m)
tabiinu
تَبِينُ
du (m) - nutid
binta
بِنتَ
du (m) - dåtid
tabina
تَبِنَ
du (m) - subjunktiv
tabin
تَبِن
du (m) - jussiv
du (f)
tabiiniina
تَبِينِينَ
du (f) - nutid
binti
بِنتِ
du (f) - dåtid
tabiinii
تَبِينِي
du (f) - subjunktiv
tabiinii
تَبِينِي
du (f) - jussiv
han
yabiinu
يَبِينُ
han - nutid
baana
بَانَ
han - dåtid
yabina
يَبِنَ
han - subjunktiv
yabin
يَبِن
han - jussiv
hon
tabiinu
تَبِينُ
hon - nutid
baanat
بَانَت
hon - dåtid
tabina
تَبِنَ
hon - subjunktiv
tabin
تَبِن
hon - jussiv
vi
nabiinu
نَبِينُ
vi - nutid
binnaa
بِنَّا
vi - dåtid
nabina
نَبِنَ
vi - subjunktiv
nabin
نَبِن
vi - jussiv
ni (m)
tabiinuuna
تَبِينُونَ
ni (m) - nutid
bintum
بِنتُم
ni (m) - dåtid
tabiinuu
تَبِينُوا
ni (m) - subjunktiv
tabiinuu
تَبِينُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tabinna
تَبِنَّ
ni (f) - nutid
bintunna
بِنتُنَّ
ni (f) - dåtid
tabinna
تَبِنَّ
ni (f) - subjunktiv
tabinna
تَبِنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
yabiinuuna
يَبِينُونَ
de (m) - nutid
baanuu
بَانُوا
de (m) - dåtid
yabiinuu
يَبِينُوا
de (m) - subjunktiv
yabiinuu
يَبِينُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yabinna
يَبِنَّ
de (f) - nutid
binna
بِنَّ
de (f) - dåtid
yabinna
يَبِنَّ
de (f) - subjunktiv
yabinna
يَبِنَّ
de (f) - jussiv
ni två
tabiinaani
تَبِينَانِ
ni två - nutid
bintumaa
بِنتُمَا
ni två - dåtid
tabinaa
تَبِنَا
ni två - subjunktiv
tabinaa
تَبِنَا
ni två - jussiv
de två (m)
yabiinaani
يَبِينَانِ
de två (m) - nutid
binaa
بِنَا
de två (m) - dåtid
yabinaa
يَبِنَا
de två (m) - subjunktiv
yabinaa
يَبِنَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tabiinaani
تَبِينَانِ
de två (f) - nutid
binataa
بِنَتَا
de två (f) - dåtid
tabinaa
تَبِنَا
de två (f) - subjunktiv
tabinaa
تَبِنَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
bin
بِن
du (m) - imperativ
du (f)
biinii
بِينِي
du (f) - imperativ
du (dual)
biinaa
بِينَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
biinuu
بِينُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
binna
بِننَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.