Böjningsformer av verbet 'att lÃ¥na'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'usallifu
أُسَلِّفُ
jag - nutid
sallaftu
سَلَّفتُ
jag - dåtid
'usallif
أُسَلِّف
jag - subjunktiv
'usallif
أُسَلِّف
jag - jussiv
du (m)
tusallifu
تُسَلِّفُ
du (m) - nutid
sallafta
سَلَّفتَ
du (m) - dåtid
tusallif
تُسَلِّف
du (m) - subjunktiv
tusallif
تُسَلِّف
du (m) - jussiv
du (f)
tusallifiina
تُسَلِّفِينَ
du (f) - nutid
sallafti
سَلَّفتِ
du (f) - dåtid
tusallifii
تُسَلِّفِي
du (f) - subjunktiv
tusallifii
تُسَلِّفِي
du (f) - jussiv
han
yusallifu
يُسَلِّفُ
han - nutid
sallafa
سَلَّفَ
han - dåtid
yusallif
يُسَلِّف
han - subjunktiv
yusallif
يُسَلِّف
han - jussiv
hon
tusallifu
تُسَلِّفُ
hon - nutid
sallafat
سَلَّفَت
hon - dåtid
tusallif
تُسَلِّف
hon - subjunktiv
tusallif
تُسَلِّف
hon - jussiv
vi
nusallifu
نُسَلِّفُ
vi - nutid
sallafnaa
سَلَّفنَا
vi - dåtid
nusallif
نُسَلِّف
vi - subjunktiv
nusallif
نُسَلِّف
vi - jussiv
ni (m)
tusallifuuna
تُسَلِّفُونَ
ni (m) - nutid
sallaftum
سَلَّفتُم
ni (m) - dåtid
tusallifuu
تُسَلِّفُوا
ni (m) - subjunktiv
tusallifuu
تُسَلِّفُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tusallifna
تُسَلِّفنَ
ni (f) - nutid
sallaftunna
سَلَّفتُنَّ
ni (f) - dåtid
tusallifna
تُسَلِّفنَ
ni (f) - subjunktiv
tusallifna
تُسَلِّفنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yusallifuuna
يُسَلِّفُونَ
de (m) - nutid
sallafuu
سَلَّفُوا
de (m) - dåtid
yusallifuu
يُسَلِّفُوا
de (m) - subjunktiv
yusallifuu
يُسَلِّفُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yusallifna
يُسَلِّفنَ
de (f) - nutid
sallafna
سَلَّفنَ
de (f) - dåtid
yusallifna
يُسَلِّفنَ
de (f) - subjunktiv
yusallifna
يُسَلِّفنَ
de (f) - jussiv
ni två
tusallifaani
تُسَلِّفَانِ
ni två - nutid
sallaftumaa
سَلَّفتُمَا
ni två - dåtid
tusallifaa
تُسَلِّفَا
ni två - subjunktiv
tusallifaa
تُسَلِّفَا
ni två - jussiv
de två (m)
yusallifaani
يُسَلِّفَانِ
de två (m) - nutid
sallafaa
سَلَّفَا
de två (m) - dåtid
yusallifaa
يُسَلِّفَا
de två (m) - subjunktiv
yusallifaa
يُسَلِّفَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tusallifaani
تُسَلِّفَانِ
de två (f) - nutid
sallafataa
سَلَّفَتَا
de två (f) - dåtid
tusallifaa
تُسَلِّفَا
de två (f) - subjunktiv
tusallifaa
تُسَلِّفَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.