Böjningsformer av verbet 'att vara universell'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'a3ummu
أَعُمُّ
jag - nutid
3amamtu
عَمَمتُ
jag - dåtid
'a3umma
أَعُمَّ
jag - subjunktiv
'a3umma
أَعُمَّ
jag - jussiv
du (m)
ta3ummu
تَعُمُّ
du (m) - nutid
3amamta
عَمَمتَ
du (m) - dåtid
ta3umma
تَعُمَّ
du (m) - subjunktiv
ta3umma
تَعُمَّ
du (m) - jussiv
du (f)
ta3ummiina
تَعُمِّينَ
du (f) - nutid
3amamti
عَمَمتِ
du (f) - dåtid
ta3ummii
تَعُمِّي
du (f) - subjunktiv
ta3ummii
تَعُمِّي
du (f) - jussiv
han
ya3ummu
يَعُمُّ
han - nutid
3amma
عَمَّ
han - dåtid
ya3umma
يَعُمَّ
han - subjunktiv
ya3umma
يَعُمَّ
han - jussiv
hon
ta3ummu
تَعُمُّ
hon - nutid
3ammat
عَمَّت
hon - dåtid
ta3umma
تَعُمَّ
hon - subjunktiv
ta3umma
تَعُمَّ
hon - jussiv
vi
na3ummu
نَعُمُّ
vi - nutid
3amamnaa
عَمَمنَا
vi - dåtid
na3umma
نَعُمَّ
vi - subjunktiv
na3umma
نَعُمَّ
vi - jussiv
ni (m)
ta3ummuuna
تَعُمُّونَ
ni (m) - nutid
3amamtum
عَمَمتُم
ni (m) - dåtid
ta3ummuu
تَعُمُّوا
ni (m) - subjunktiv
ta3ummuu
تَعُمُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
ta3mumna
تَعمُمنَ
ni (f) - nutid
3amamtunna
عَمَمتُنَّ
ni (f) - dåtid
ta3mumna
تَعمُمنَ
ni (f) - subjunktiv
ta3mumna
تَعمُمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
ya3ummuuna
يَعُمُّونَ
de (m) - nutid
3ammuu
عَمُّوا
de (m) - dåtid
ya3ummuu
يَعُمُّوا
de (m) - subjunktiv
ya3ummuu
يَعُمُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
ya3mumna
يَعمُمنَ
de (f) - nutid
3amamna
عَمَمنَ
de (f) - dåtid
ya3mumna
يَعمُمنَ
de (f) - subjunktiv
ya3mumna
يَعمُمنَ
de (f) - jussiv
ni två
ta3ummaani
تَعُمَّانِ
ni två - nutid
3amamtumaa
عَمَمتُمَا
ni två - dåtid
ta3ummaa
تَعُمَّا
ni två - subjunktiv
ta3ummaa
تَعُمَّا
ni två - jussiv
de två (m)
ya3ummaani
يَعُمَّانِ
de två (m) - nutid
3amamaa
عَمَمَا
de två (m) - dåtid
ya3ummaa
يَعُمَّا
de två (m) - subjunktiv
ya3ummaa
يَعُمَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
ta3ummaani
تَعُمَّانِ
de två (f) - nutid
3amamataa
عَمَمَتَا
de två (f) - dåtid
ta3ummaa
تَعُمَّا
de två (f) - subjunktiv
ta3ummaa
تَعُمَّا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
3umma
عُمَّ
du (m) - imperativ
du (f)
3ummii
عُمِّي
du (f) - imperativ
du (dual)
3ummaa
عُمَّا
du (dual) - imperativ
ni (m)
3ummuu
عُمُّوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'u3mumna
أُعمُمنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.