Böjningsformer av verbet 'att närma sig'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'adnuu
أَدنُو
jag - nutid
danawtu
دَنَوتُ
jag - dåtid
'adnua
أَدنَُ
jag - subjunktiv
'adnu
أَدنُ
jag - jussiv
du (m)
tadnuu
تَدنُو
du (m) - nutid
danawta
دَنَوتَ
du (m) - dåtid
tadnua
تَدنَُ
du (m) - subjunktiv
tadnu
تَدنُ
du (m) - jussiv
du (f)
tadniina
تَدنِينَ
du (f) - nutid
danawti
دَنَوتِ
du (f) - dåtid
tadnii
تَدنِي
du (f) - subjunktiv
tadnii
تَدنِي
du (f) - jussiv
han
yadnuu
يَدنُو
han - nutid
danaa
دَنَا
han - dåtid
yadnua
يَدنَُ
han - subjunktiv
yadnu
يَدنُ
han - jussiv
hon
tadnuu
تَدنُو
hon - nutid
danat
دَنَت
hon - dåtid
tadnua
تَدنَُ
hon - subjunktiv
tadnu
تَدنُ
hon - jussiv
vi
nadnuu
نَدنُو
vi - nutid
danawnaa
دَنَونَا
vi - dåtid
nadnua
نَدنَُ
vi - subjunktiv
nadnu
نَدنُ
vi - jussiv
ni (m)
tadnuuna
تَدنُونَ
ni (m) - nutid
danawtum
دَنَوتُم
ni (m) - dåtid
tadnuu
تَدنُوا
ni (m) - subjunktiv
tadnuu
تَدنُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tadnuuna
تَدنُونَ
ni (f) - nutid
danawtunna
دَنَوتُنَّ
ni (f) - dåtid
tadnuuna
تَدنُونَ
ni (f) - subjunktiv
tadnuuna
تَدنُونَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yadnuuna
يَدنُونَ
de (m) - nutid
danauu
دَنَُوا
de (m) - dåtid
yadnuu
يَدنُوا
de (m) - subjunktiv
yadnuu
يَدنُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yadnuuna
يَدنُونَ
de (f) - nutid
danawna
دَنَونَ
de (f) - dåtid
yadnuuna
يَدنُونَ
de (f) - subjunktiv
yadnuuna
يَدنُونَ
de (f) - jussiv
ni två
tadnuwaani
تَدنُوَانِ
ni två - nutid
danawtumaa
دَنَوتُمَا
ni två - dåtid
tadnuaa
تَدنَُا
ni två - subjunktiv
tadnuaa
تَدنَُا
ni två - jussiv
de två (m)
yadnuwaani
يَدنُوَانِ
de två (m) - nutid
danawaa
دَنَوَا
de två (m) - dåtid
yadnuaa
يَدنَُا
de två (m) - subjunktiv
yadnuaa
يَدنَُا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tadnuwaani
تَدنُوَانِ
de två (f) - nutid
danawataa
دَنَوَتَا
de två (f) - dåtid
tadnuaa
تَدنَُا
de två (f) - subjunktiv
tadnuaa
تَدنَُا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'udnu
أُدنُ
du (m) - imperativ
du (f)
'udnii
أُدنِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'udnuwaa
أُدنُوَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'udnuu
أُدنُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'udnuuna
أُدنُونَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.