Böjningsformer av verbet 'att plÃ¥ga'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uSiibu
أُصِيبُ
jag - nutid
'aSabtu
أَصَبتُ
jag - dåtid
'uSwib
أُصوِب
jag - subjunktiv
'uSwib
أُصوِب
jag - jussiv
du (m)
tuSiibu
تُصِيبُ
du (m) - nutid
'aSabta
أَصَبتَ
du (m) - dåtid
tuSwib
تُصوِب
du (m) - subjunktiv
tuSwib
تُصوِب
du (m) - jussiv
du (f)
tuSiibiina
تُصِيبِينَ
du (f) - nutid
'aSabti
أَصَبتِ
du (f) - dåtid
tuSwibii
تُصوِبِي
du (f) - subjunktiv
tuSwibii
تُصوِبِي
du (f) - jussiv
han
yuSiibu
يُصِيبُ
han - nutid
'aSaaba
أَصَابَ
han - dåtid
yuSwib
يُصوِب
han - subjunktiv
yuSwib
يُصوِب
han - jussiv
hon
tuSiibu
تُصِيبُ
hon - nutid
'aSaabat
أَصَابَت
hon - dåtid
tuSwib
تُصوِب
hon - subjunktiv
tuSwib
تُصوِب
hon - jussiv
vi
nuSiibu
نُصِيبُ
vi - nutid
'aSabnaa
أَصَبنَا
vi - dåtid
nuSwib
نُصوِب
vi - subjunktiv
nuSwib
نُصوِب
vi - jussiv
ni (m)
tuSiibuuna
تُصِيبُونَ
ni (m) - nutid
'aSabtum
أَصَبتُم
ni (m) - dåtid
tuSwibuu
تُصوِبُوا
ni (m) - subjunktiv
tuSwibuu
تُصوِبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuSibna
تُصِبنَ
ni (f) - nutid
'aSabtunna
أَصَبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuSwibna
تُصوِبنَ
ni (f) - subjunktiv
tuSwibna
تُصوِبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuSiibuuna
يُصِيبُونَ
de (m) - nutid
'aSaabuu
أَصَابُوا
de (m) - dåtid
yuSwibuu
يُصوِبُوا
de (m) - subjunktiv
yuSwibuu
يُصوِبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuSibna
يُصِبنَ
de (f) - nutid
'aSabna
أَصَبنَ
de (f) - dåtid
yuSwibna
يُصوِبنَ
de (f) - subjunktiv
yuSwibna
يُصوِبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuSiibaani
تُصِيبَانِ
ni två - nutid
'aSabtumaa
أَصَبتُمَا
ni två - dåtid
tuSwibaa
تُصوِبَا
ni två - subjunktiv
tuSwibaa
تُصوِبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuSiibaani
يُصِيبَانِ
de två (m) - nutid
'aSaabaa
أَصَابَا
de två (m) - dåtid
yuSwibaa
يُصوِبَا
de två (m) - subjunktiv
yuSwibaa
يُصوِبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuSiibaani
تُصِيبَانِ
de två (f) - nutid
'aSaabataa
أَصَابَتَا
de två (f) - dåtid
tuSwibaa
تُصوِبَا
de två (f) - subjunktiv
tuSwibaa
تُصوِبَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.