Böjningsformer av verbet 'att bli grumlig, vara grumlig'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'a3karu
أَعكَرُ
jag - nutid
3akirtu
عَكِرتُ
jag - dåtid
'a3kara
أَعكَرَ
jag - subjunktiv
'a3kar
أَعكَر
jag - jussiv
du (m)
ta3karu
تَعكَرُ
du (m) - nutid
3akirta
عَكِرتَ
du (m) - dåtid
ta3kara
تَعكَرَ
du (m) - subjunktiv
ta3kar
تَعكَر
du (m) - jussiv
du (f)
ta3kariina
تَعكَرِينَ
du (f) - nutid
3akirti
عَكِرتِ
du (f) - dåtid
ta3karii
تَعكَرِي
du (f) - subjunktiv
ta3karii
تَعكَرِي
du (f) - jussiv
han
ya3karu
يَعكَرُ
han - nutid
3akira
عَكِرَ
han - dåtid
ya3kara
يَعكَرَ
han - subjunktiv
ya3kar
يَعكَر
han - jussiv
hon
ta3karu
تَعكَرُ
hon - nutid
3akirat
عَكِرَت
hon - dåtid
ta3kara
تَعكَرَ
hon - subjunktiv
ta3kar
تَعكَر
hon - jussiv
vi
na3karu
نَعكَرُ
vi - nutid
3akirnaa
عَكِرنَا
vi - dåtid
na3kara
نَعكَرَ
vi - subjunktiv
na3kar
نَعكَر
vi - jussiv
ni (m)
ta3karuuna
تَعكَرُونَ
ni (m) - nutid
3akirtum
عَكِرتُم
ni (m) - dåtid
ta3karuu
تَعكَرُوا
ni (m) - subjunktiv
ta3karuu
تَعكَرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
ta3karna
تَعكَرنَ
ni (f) - nutid
3akirtunna
عَكِرتُنَّ
ni (f) - dåtid
ta3karna
تَعكَرنَ
ni (f) - subjunktiv
ta3karna
تَعكَرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
ya3karuuna
يَعكَرُونَ
de (m) - nutid
3akiruu
عَكِرُوا
de (m) - dåtid
ya3karuu
يَعكَرُوا
de (m) - subjunktiv
ya3karuu
يَعكَرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
ya3karna
يَعكَرنَ
de (f) - nutid
3akirna
عَكِرنَ
de (f) - dåtid
ya3karna
يَعكَرنَ
de (f) - subjunktiv
ya3karna
يَعكَرنَ
de (f) - jussiv
ni två
ta3karaani
تَعكَرَانِ
ni två - nutid
3akirtumaa
عَكِرتُمَا
ni två - dåtid
ta3karaa
تَعكَرَا
ni två - subjunktiv
ta3karaa
تَعكَرَا
ni två - jussiv
de två (m)
ya3karaani
يَعكَرَانِ
de två (m) - nutid
3akiraa
عَكِرَا
de två (m) - dåtid
ya3karaa
يَعكَرَا
de två (m) - subjunktiv
ya3karaa
يَعكَرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
ta3karaani
تَعكَرَانِ
de två (f) - nutid
3akirataa
عَكِرَتَا
de två (f) - dåtid
ta3karaa
تَعكَرَا
de två (f) - subjunktiv
ta3karaa
تَعكَرَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'i3kar
إِعكَر
du (m) - imperativ
du (f)
'i3karii
إِعكَرِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'i3karaa
إِعكَرَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'i3karuu
إِعكَرُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'i3karna
إِعكَرنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.