Böjningsformer av verbet 'att räkna'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aHiSSu
أَحِصُّ
jag - nutid
HaSaStu
حَصَصتُ
jag - dåtid
'aHiSSa
أَحِصَّ
jag - subjunktiv
'aHiSSa
أَحِصَّ
jag - jussiv
du (m)
taHiSSu
تَحِصُّ
du (m) - nutid
HaSaSta
حَصَصتَ
du (m) - dåtid
taHiSSa
تَحِصَّ
du (m) - subjunktiv
taHiSSa
تَحِصَّ
du (m) - jussiv
du (f)
taHiSSiina
تَحِصِّينَ
du (f) - nutid
HaSaSti
حَصَصتِ
du (f) - dåtid
taHiSSii
تَحِصِّي
du (f) - subjunktiv
taHiSSii
تَحِصِّي
du (f) - jussiv
han
yaHiSSu
يَحِصُّ
han - nutid
HaSSa
حَصَّ
han - dåtid
yaHiSSa
يَحِصَّ
han - subjunktiv
yaHiSSa
يَحِصَّ
han - jussiv
hon
taHiSSu
تَحِصُّ
hon - nutid
HaSSat
حَصَّت
hon - dåtid
taHiSSa
تَحِصَّ
hon - subjunktiv
taHiSSa
تَحِصَّ
hon - jussiv
vi
naHiSSu
نَحِصُّ
vi - nutid
HaSaSnaa
حَصَصنَا
vi - dåtid
naHiSSa
نَحِصَّ
vi - subjunktiv
naHiSSa
نَحِصَّ
vi - jussiv
ni (m)
taHiSSuuna
تَحِصُّونَ
ni (m) - nutid
HaSaStum
حَصَصتُم
ni (m) - dåtid
taHiSSuu
تَحِصُّوا
ni (m) - subjunktiv
taHiSSuu
تَحِصُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taHSiSna
تَحصِصنَ
ni (f) - nutid
HaSaStunna
حَصَصتُنَّ
ni (f) - dåtid
taHSiSna
تَحصِصنَ
ni (f) - subjunktiv
taHSiSna
تَحصِصنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaHiSSuuna
يَحِصُّونَ
de (m) - nutid
HaSSuu
حَصُّوا
de (m) - dåtid
yaHiSSuu
يَحِصُّوا
de (m) - subjunktiv
yaHiSSuu
يَحِصُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaHSiSna
يَحصِصنَ
de (f) - nutid
HaSaSna
حَصَصنَ
de (f) - dåtid
yaHSiSna
يَحصِصنَ
de (f) - subjunktiv
yaHSiSna
يَحصِصنَ
de (f) - jussiv
ni två
taHiSSaani
تَحِصَّانِ
ni två - nutid
HaSaStumaa
حَصَصتُمَا
ni två - dåtid
taHiSSaa
تَحِصَّا
ni två - subjunktiv
taHiSSaa
تَحِصَّا
ni två - jussiv
de två (m)
yaHiSSaani
يَحِصَّانِ
de två (m) - nutid
HaSaSaa
حَصَصَا
de två (m) - dåtid
yaHiSSaa
يَحِصَّا
de två (m) - subjunktiv
yaHiSSaa
يَحِصَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taHiSSaani
تَحِصَّانِ
de två (f) - nutid
HaSaSataa
حَصَصَتَا
de två (f) - dåtid
taHiSSaa
تَحِصَّا
de två (f) - subjunktiv
taHiSSaa
تَحِصَّا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
HuSSa
حُصَّ
du (m) - imperativ
du (f)
HuSSii
حُصِّي
du (f) - imperativ
du (dual)
HuSSaa
حُصَّا
du (dual) - imperativ
ni (m)
HuSSuu
حُصُّوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uHSuSna
أُحصُصنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.