Böjningsformer av verbet 'att bada, tvätta, värma upp'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uHammimu
أُحَمِّمُ
jag - nutid
Hammamtu
حَمَّمتُ
jag - dåtid
'uHammim
أُحَمِّم
jag - subjunktiv
'uHammim
أُحَمِّم
jag - jussiv
du (m)
tuHammimu
تُحَمِّمُ
du (m) - nutid
Hammamta
حَمَّمتَ
du (m) - dåtid
tuHammim
تُحَمِّم
du (m) - subjunktiv
tuHammim
تُحَمِّم
du (m) - jussiv
du (f)
tuHammimiina
تُحَمِّمِينَ
du (f) - nutid
Hammamti
حَمَّمتِ
du (f) - dåtid
tuHammimii
تُحَمِّمِي
du (f) - subjunktiv
tuHammimii
تُحَمِّمِي
du (f) - jussiv
han
yuHammimu
يُحَمِّمُ
han - nutid
Hammama
حَمَّمَ
han - dåtid
yuHammim
يُحَمِّم
han - subjunktiv
yuHammim
يُحَمِّم
han - jussiv
hon
tuHammimu
تُحَمِّمُ
hon - nutid
Hammamat
حَمَّمَت
hon - dåtid
tuHammim
تُحَمِّم
hon - subjunktiv
tuHammim
تُحَمِّم
hon - jussiv
vi
nuHammimu
نُحَمِّمُ
vi - nutid
Hammamnaa
حَمَّمنَا
vi - dåtid
nuHammim
نُحَمِّم
vi - subjunktiv
nuHammim
نُحَمِّم
vi - jussiv
ni (m)
tuHammimuuna
تُحَمِّمُونَ
ni (m) - nutid
Hammamtum
حَمَّمتُم
ni (m) - dåtid
tuHammimuu
تُحَمِّمُوا
ni (m) - subjunktiv
tuHammimuu
تُحَمِّمُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuHammimna
تُحَمِّمنَ
ni (f) - nutid
Hammamtunna
حَمَّمتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuHammimna
تُحَمِّمنَ
ni (f) - subjunktiv
tuHammimna
تُحَمِّمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuHammimuuna
يُحَمِّمُونَ
de (m) - nutid
Hammamuu
حَمَّمُوا
de (m) - dåtid
yuHammimuu
يُحَمِّمُوا
de (m) - subjunktiv
yuHammimuu
يُحَمِّمُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuHammimna
يُحَمِّمنَ
de (f) - nutid
Hammamna
حَمَّمنَ
de (f) - dåtid
yuHammimna
يُحَمِّمنَ
de (f) - subjunktiv
yuHammimna
يُحَمِّمنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuHammimaani
تُحَمِّمَانِ
ni två - nutid
Hammamtumaa
حَمَّمتُمَا
ni två - dåtid
tuHammimaa
تُحَمِّمَا
ni två - subjunktiv
tuHammimaa
تُحَمِّمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuHammimaani
يُحَمِّمَانِ
de två (m) - nutid
Hammamaa
حَمَّمَا
de två (m) - dåtid
yuHammimaa
يُحَمِّمَا
de två (m) - subjunktiv
yuHammimaa
يُحَمِّمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuHammimaani
تُحَمِّمَانِ
de två (f) - nutid
Hammamataa
حَمَّمَتَا
de två (f) - dåtid
tuHammimaa
تُحَمِّمَا
de två (f) - subjunktiv
tuHammimaa
تُحَمِّمَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.