Böjningsformer av verbet 'att läcka, släppa in'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'usarribu
أُسَرِّبُ
jag - nutid
sarrabtu
سَرَّبتُ
jag - dåtid
'usarrib
أُسَرِّب
jag - subjunktiv
'usarrib
أُسَرِّب
jag - jussiv
du (m)
tusarribu
تُسَرِّبُ
du (m) - nutid
sarrabta
سَرَّبتَ
du (m) - dåtid
tusarrib
تُسَرِّب
du (m) - subjunktiv
tusarrib
تُسَرِّب
du (m) - jussiv
du (f)
tusarribiina
تُسَرِّبِينَ
du (f) - nutid
sarrabti
سَرَّبتِ
du (f) - dåtid
tusarribii
تُسَرِّبِي
du (f) - subjunktiv
tusarribii
تُسَرِّبِي
du (f) - jussiv
han
yusarribu
يُسَرِّبُ
han - nutid
sarraba
سَرَّبَ
han - dåtid
yusarrib
يُسَرِّب
han - subjunktiv
yusarrib
يُسَرِّب
han - jussiv
hon
tusarribu
تُسَرِّبُ
hon - nutid
sarrabat
سَرَّبَت
hon - dåtid
tusarrib
تُسَرِّب
hon - subjunktiv
tusarrib
تُسَرِّب
hon - jussiv
vi
nusarribu
نُسَرِّبُ
vi - nutid
sarrabnaa
سَرَّبنَا
vi - dåtid
nusarrib
نُسَرِّب
vi - subjunktiv
nusarrib
نُسَرِّب
vi - jussiv
ni (m)
tusarribuuna
تُسَرِّبُونَ
ni (m) - nutid
sarrabtum
سَرَّبتُم
ni (m) - dåtid
tusarribuu
تُسَرِّبُوا
ni (m) - subjunktiv
tusarribuu
تُسَرِّبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tusarribna
تُسَرِّبنَ
ni (f) - nutid
sarrabtunna
سَرَّبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tusarribna
تُسَرِّبنَ
ni (f) - subjunktiv
tusarribna
تُسَرِّبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yusarribuuna
يُسَرِّبُونَ
de (m) - nutid
sarrabuu
سَرَّبُوا
de (m) - dåtid
yusarribuu
يُسَرِّبُوا
de (m) - subjunktiv
yusarribuu
يُسَرِّبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yusarribna
يُسَرِّبنَ
de (f) - nutid
sarrabna
سَرَّبنَ
de (f) - dåtid
yusarribna
يُسَرِّبنَ
de (f) - subjunktiv
yusarribna
يُسَرِّبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tusarribaani
تُسَرِّبَانِ
ni två - nutid
sarrabtumaa
سَرَّبتُمَا
ni två - dåtid
tusarribaa
تُسَرِّبَا
ni två - subjunktiv
tusarribaa
تُسَرِّبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yusarribaani
يُسَرِّبَانِ
de två (m) - nutid
sarrabaa
سَرَّبَا
de två (m) - dåtid
yusarribaa
يُسَرِّبَا
de två (m) - subjunktiv
yusarribaa
يُسَرِّبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tusarribaani
تُسَرِّبَانِ
de två (f) - nutid
sarrabataa
سَرَّبَتَا
de två (f) - dåtid
tusarribaa
تُسَرِّبَا
de två (f) - subjunktiv
tusarribaa
تُسَرِّبَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.