Böjningsformer av verbet 'att brinna, glöda'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ahiju
أَهِجُ
jag - nutid
wahajtu
وَهَجتُ
jag - dåtid
'ahija
أَهِجَ
jag - subjunktiv
'ahij
أَهِج
jag - jussiv
du (m)
tahiju
تَهِجُ
du (m) - nutid
wahajta
وَهَجتَ
du (m) - dåtid
tahija
تَهِجَ
du (m) - subjunktiv
tahij
تَهِج
du (m) - jussiv
du (f)
tahijiina
تَهِجِينَ
du (f) - nutid
wahajti
وَهَجتِ
du (f) - dåtid
tahijii
تَهِجِي
du (f) - subjunktiv
tahijii
تَهِجِي
du (f) - jussiv
han
yahiju
يَهِجُ
han - nutid
wahaja
وَهَجَ
han - dåtid
yahija
يَهِجَ
han - subjunktiv
yahij
يَهِج
han - jussiv
hon
tahiju
تَهِجُ
hon - nutid
wahajat
وَهَجَت
hon - dåtid
tahija
تَهِجَ
hon - subjunktiv
tahij
تَهِج
hon - jussiv
vi
nahiju
نَهِجُ
vi - nutid
wahajnaa
وَهَجنَا
vi - dåtid
nahija
نَهِجَ
vi - subjunktiv
nahij
نَهِج
vi - jussiv
ni (m)
tahijuuna
تَهِجُونَ
ni (m) - nutid
wahajtum
وَهَجتُم
ni (m) - dåtid
tahijuu
تَهِجُوا
ni (m) - subjunktiv
tahijuu
تَهِجُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tahijna
تَهِجنَ
ni (f) - nutid
wahajtunna
وَهَجتُنَّ
ni (f) - dåtid
tahijna
تَهِجنَ
ni (f) - subjunktiv
tahijna
تَهِجنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yahijuuna
يَهِجُونَ
de (m) - nutid
wahajuu
وَهَجُوا
de (m) - dåtid
yahijuu
يَهِجُوا
de (m) - subjunktiv
yahijuu
يَهِجُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yahijna
يَهِجنَ
de (f) - nutid
wahajna
وَهَجنَ
de (f) - dåtid
yahijna
يَهِجنَ
de (f) - subjunktiv
yahijna
يَهِجنَ
de (f) - jussiv
ni två
tahijaani
تَهِجَانِ
ni två - nutid
wahajtumaa
وَهَجتُمَا
ni två - dåtid
tahijaa
تَهِجَا
ni två - subjunktiv
tahijaa
تَهِجَا
ni två - jussiv
de två (m)
yahijaani
يَهِجَانِ
de två (m) - nutid
wahajaa
وَهَجَا
de två (m) - dåtid
yahijaa
يَهِجَا
de två (m) - subjunktiv
yahijaa
يَهِجَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tahijaani
تَهِجَانِ
de två (f) - nutid
wahajataa
وَهَجَتَا
de två (f) - dåtid
tahijaa
تَهِجَا
de två (f) - subjunktiv
tahijaa
تَهِجَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
hij
هِج
du (m) - imperativ
du (f)
hijii
هِجِي
du (f) - imperativ
du (dual)
hijaa
هِجَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
hijuu
هِجُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
hijna
هِجنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.