Böjningsformer av verbet 'att förbli'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'alubbu
أَلُبُّ
jag - nutid
lababtu
لَبَبتُ
jag - dåtid
'alubba
أَلُبَّ
jag - subjunktiv
'alubba
أَلُبَّ
jag - jussiv
du (m)
talubbu
تَلُبُّ
du (m) - nutid
lababta
لَبَبتَ
du (m) - dåtid
talubba
تَلُبَّ
du (m) - subjunktiv
talubba
تَلُبَّ
du (m) - jussiv
du (f)
talubbiina
تَلُبِّينَ
du (f) - nutid
lababti
لَبَبتِ
du (f) - dåtid
talubbii
تَلُبِّي
du (f) - subjunktiv
talubbii
تَلُبِّي
du (f) - jussiv
han
yalubbu
يَلُبُّ
han - nutid
labba
لَبَّ
han - dåtid
yalubba
يَلُبَّ
han - subjunktiv
yalubba
يَلُبَّ
han - jussiv
hon
talubbu
تَلُبُّ
hon - nutid
labbat
لَبَّت
hon - dåtid
talubba
تَلُبَّ
hon - subjunktiv
talubba
تَلُبَّ
hon - jussiv
vi
nalubbu
نَلُبُّ
vi - nutid
lababnaa
لَبَبنَا
vi - dåtid
nalubba
نَلُبَّ
vi - subjunktiv
nalubba
نَلُبَّ
vi - jussiv
ni (m)
talubbuuna
تَلُبُّونَ
ni (m) - nutid
lababtum
لَبَبتُم
ni (m) - dåtid
talubbuu
تَلُبُّوا
ni (m) - subjunktiv
talubbuu
تَلُبُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
talbubna
تَلبُبنَ
ni (f) - nutid
lababtunna
لَبَبتُنَّ
ni (f) - dåtid
talbubna
تَلبُبنَ
ni (f) - subjunktiv
talbubna
تَلبُبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yalubbuuna
يَلُبُّونَ
de (m) - nutid
labbuu
لَبُّوا
de (m) - dåtid
yalubbuu
يَلُبُّوا
de (m) - subjunktiv
yalubbuu
يَلُبُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
yalbubna
يَلبُبنَ
de (f) - nutid
lababna
لَبَبنَ
de (f) - dåtid
yalbubna
يَلبُبنَ
de (f) - subjunktiv
yalbubna
يَلبُبنَ
de (f) - jussiv
ni två
talubbaani
تَلُبَّانِ
ni två - nutid
lababtumaa
لَبَبتُمَا
ni två - dåtid
talubbaa
تَلُبَّا
ni två - subjunktiv
talubbaa
تَلُبَّا
ni två - jussiv
de två (m)
yalubbaani
يَلُبَّانِ
de två (m) - nutid
lababaa
لَبَبَا
de två (m) - dåtid
yalubbaa
يَلُبَّا
de två (m) - subjunktiv
yalubbaa
يَلُبَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
talubbaani
تَلُبَّانِ
de två (f) - nutid
lababataa
لَبَبَتَا
de två (f) - dåtid
talubbaa
تَلُبَّا
de två (f) - subjunktiv
talubbaa
تَلُبَّا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
lubba
لُبَّ
du (m) - imperativ
du (f)
lubbii
لُبِّي
du (f) - imperativ
du (dual)
lubbaa
لُبَّا
du (dual) - imperativ
ni (m)
lubbuu
لُبُّوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ulbubna
أُلبُبنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.