Böjningsformer av verbet 'att bevilja, skänka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'amnaHu
أَمنَحُ
jag - nutid
manaHtu
مَنَحتُ
jag - dåtid
'amnaHa
أَمنَحَ
jag - subjunktiv
'amnaH
أَمنَح
jag - jussiv
du (m)
tamnaHu
تَمنَحُ
du (m) - nutid
manaHta
مَنَحتَ
du (m) - dåtid
tamnaHa
تَمنَحَ
du (m) - subjunktiv
tamnaH
تَمنَح
du (m) - jussiv
du (f)
tamnaHiina
تَمنَحِينَ
du (f) - nutid
manaHti
مَنَحتِ
du (f) - dåtid
tamnaHii
تَمنَحِي
du (f) - subjunktiv
tamnaHii
تَمنَحِي
du (f) - jussiv
han
yamnaHu
يَمنَحُ
han - nutid
manaHa
مَنَحَ
han - dåtid
yamnaHa
يَمنَحَ
han - subjunktiv
yamnaH
يَمنَح
han - jussiv
hon
tamnaHu
تَمنَحُ
hon - nutid
manaHat
مَنَحَت
hon - dåtid
tamnaHa
تَمنَحَ
hon - subjunktiv
tamnaH
تَمنَح
hon - jussiv
vi
namnaHu
نَمنَحُ
vi - nutid
manaHnaa
مَنَحنَا
vi - dåtid
namnaHa
نَمنَحَ
vi - subjunktiv
namnaH
نَمنَح
vi - jussiv
ni (m)
tamnaHuuna
تَمنَحُونَ
ni (m) - nutid
manaHtum
مَنَحتُم
ni (m) - dåtid
tamnaHuu
تَمنَحُوا
ni (m) - subjunktiv
tamnaHuu
تَمنَحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tamnaHna
تَمنَحنَ
ni (f) - nutid
manaHtunna
مَنَحتُنَّ
ni (f) - dåtid
tamnaHna
تَمنَحنَ
ni (f) - subjunktiv
tamnaHna
تَمنَحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yamnaHuuna
يَمنَحُونَ
de (m) - nutid
manaHuu
مَنَحُوا
de (m) - dåtid
yamnaHuu
يَمنَحُوا
de (m) - subjunktiv
yamnaHuu
يَمنَحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yamnaHna
يَمنَحنَ
de (f) - nutid
manaHna
مَنَحنَ
de (f) - dåtid
yamnaHna
يَمنَحنَ
de (f) - subjunktiv
yamnaHna
يَمنَحنَ
de (f) - jussiv
ni två
tamnaHaani
تَمنَحَانِ
ni två - nutid
manaHtumaa
مَنَحتُمَا
ni två - dåtid
tamnaHaa
تَمنَحَا
ni två - subjunktiv
tamnaHaa
تَمنَحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yamnaHaani
يَمنَحَانِ
de två (m) - nutid
manaHaa
مَنَحَا
de två (m) - dåtid
yamnaHaa
يَمنَحَا
de två (m) - subjunktiv
yamnaHaa
يَمنَحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tamnaHaani
تَمنَحَانِ
de två (f) - nutid
manaHataa
مَنَحَتَا
de två (f) - dåtid
tamnaHaa
تَمنَحَا
de två (f) - subjunktiv
tamnaHaa
تَمنَحَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'imnaH
إِمنَح
du (m) - imperativ
du (f)
'imnaHii
إِمنَحِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'imnaHaa
إِمنَحَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'imnaHuu
إِمنَحُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'imnaHna
إِمنَحنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.