Böjningsformer av verbet 'att vara skallig'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aSla3u
أَصلَعُ
jag - nutid
Sali3tu
صَلِعتُ
jag - dåtid
'aSla3a
أَصلَعَ
jag - subjunktiv
'aSla3
أَصلَع
jag - jussiv
du (m)
taSla3u
تَصلَعُ
du (m) - nutid
Sali3ta
صَلِعتَ
du (m) - dåtid
taSla3a
تَصلَعَ
du (m) - subjunktiv
taSla3
تَصلَع
du (m) - jussiv
du (f)
taSla3iina
تَصلَعِينَ
du (f) - nutid
Sali3ti
صَلِعتِ
du (f) - dåtid
taSla3ii
تَصلَعِي
du (f) - subjunktiv
taSla3ii
تَصلَعِي
du (f) - jussiv
han
yaSla3u
يَصلَعُ
han - nutid
Sali3a
صَلِعَ
han - dåtid
yaSla3a
يَصلَعَ
han - subjunktiv
yaSla3
يَصلَع
han - jussiv
hon
taSla3u
تَصلَعُ
hon - nutid
Sali3at
صَلِعَت
hon - dåtid
taSla3a
تَصلَعَ
hon - subjunktiv
taSla3
تَصلَع
hon - jussiv
vi
naSla3u
نَصلَعُ
vi - nutid
Sali3naa
صَلِعنَا
vi - dåtid
naSla3a
نَصلَعَ
vi - subjunktiv
naSla3
نَصلَع
vi - jussiv
ni (m)
taSla3uuna
تَصلَعُونَ
ni (m) - nutid
Sali3tum
صَلِعتُم
ni (m) - dåtid
taSla3uu
تَصلَعُوا
ni (m) - subjunktiv
taSla3uu
تَصلَعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taSla3na
تَصلَعنَ
ni (f) - nutid
Sali3tunna
صَلِعتُنَّ
ni (f) - dåtid
taSla3na
تَصلَعنَ
ni (f) - subjunktiv
taSla3na
تَصلَعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaSla3uuna
يَصلَعُونَ
de (m) - nutid
Sali3uu
صَلِعُوا
de (m) - dåtid
yaSla3uu
يَصلَعُوا
de (m) - subjunktiv
yaSla3uu
يَصلَعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaSla3na
يَصلَعنَ
de (f) - nutid
Sali3na
صَلِعنَ
de (f) - dåtid
yaSla3na
يَصلَعنَ
de (f) - subjunktiv
yaSla3na
يَصلَعنَ
de (f) - jussiv
ni två
taSla3aani
تَصلَعَانِ
ni två - nutid
Sali3tumaa
صَلِعتُمَا
ni två - dåtid
taSla3aa
تَصلَعَا
ni två - subjunktiv
taSla3aa
تَصلَعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaSla3aani
يَصلَعَانِ
de två (m) - nutid
Sali3aa
صَلِعَا
de två (m) - dåtid
yaSla3aa
يَصلَعَا
de två (m) - subjunktiv
yaSla3aa
يَصلَعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taSla3aani
تَصلَعَانِ
de två (f) - nutid
Sali3ataa
صَلِعَتَا
de två (f) - dåtid
taSla3aa
تَصلَعَا
de två (f) - subjunktiv
taSla3aa
تَصلَعَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'iSla3
إِصلَع
du (m) - imperativ
du (f)
'iSla3ii
إِصلَعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'iSla3aa
إِصلَعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'iSla3uu
إِصلَعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'iSla3na
إِصلَعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.