Böjningsformer av verbet 'att tärna, upphöja i kub'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uka33ibu
أُكَعِّبُ
jag - nutid
ka33abtu
كَعَّبتُ
jag - dåtid
'uka33ib
أُكَعِّب
jag - subjunktiv
'uka33ib
أُكَعِّب
jag - jussiv
du (m)
tuka33ibu
تُكَعِّبُ
du (m) - nutid
ka33abta
كَعَّبتَ
du (m) - dåtid
tuka33ib
تُكَعِّب
du (m) - subjunktiv
tuka33ib
تُكَعِّب
du (m) - jussiv
du (f)
tuka33ibiina
تُكَعِّبِينَ
du (f) - nutid
ka33abti
كَعَّبتِ
du (f) - dåtid
tuka33ibii
تُكَعِّبِي
du (f) - subjunktiv
tuka33ibii
تُكَعِّبِي
du (f) - jussiv
han
yuka33ibu
يُكَعِّبُ
han - nutid
ka33aba
كَعَّبَ
han - dåtid
yuka33ib
يُكَعِّب
han - subjunktiv
yuka33ib
يُكَعِّب
han - jussiv
hon
tuka33ibu
تُكَعِّبُ
hon - nutid
ka33abat
كَعَّبَت
hon - dåtid
tuka33ib
تُكَعِّب
hon - subjunktiv
tuka33ib
تُكَعِّب
hon - jussiv
vi
nuka33ibu
نُكَعِّبُ
vi - nutid
ka33abnaa
كَعَّبنَا
vi - dåtid
nuka33ib
نُكَعِّب
vi - subjunktiv
nuka33ib
نُكَعِّب
vi - jussiv
ni (m)
tuka33ibuuna
تُكَعِّبُونَ
ni (m) - nutid
ka33abtum
كَعَّبتُم
ni (m) - dåtid
tuka33ibuu
تُكَعِّبُوا
ni (m) - subjunktiv
tuka33ibuu
تُكَعِّبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuka33ibna
تُكَعِّبنَ
ni (f) - nutid
ka33abtunna
كَعَّبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuka33ibna
تُكَعِّبنَ
ni (f) - subjunktiv
tuka33ibna
تُكَعِّبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuka33ibuuna
يُكَعِّبُونَ
de (m) - nutid
ka33abuu
كَعَّبُوا
de (m) - dåtid
yuka33ibuu
يُكَعِّبُوا
de (m) - subjunktiv
yuka33ibuu
يُكَعِّبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuka33ibna
يُكَعِّبنَ
de (f) - nutid
ka33abna
كَعَّبنَ
de (f) - dåtid
yuka33ibna
يُكَعِّبنَ
de (f) - subjunktiv
yuka33ibna
يُكَعِّبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuka33ibaani
تُكَعِّبَانِ
ni två - nutid
ka33abtumaa
كَعَّبتُمَا
ni två - dåtid
tuka33ibaa
تُكَعِّبَا
ni två - subjunktiv
tuka33ibaa
تُكَعِّبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuka33ibaani
يُكَعِّبَانِ
de två (m) - nutid
ka33abaa
كَعَّبَا
de två (m) - dåtid
yuka33ibaa
يُكَعِّبَا
de två (m) - subjunktiv
yuka33ibaa
يُكَعِّبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuka33ibaani
تُكَعِّبَانِ
de två (f) - nutid
ka33abataa
كَعَّبَتَا
de två (f) - dåtid
tuka33ibaa
تُكَعِّبَا
de två (f) - subjunktiv
tuka33ibaa
تُكَعِّبَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.