Böjningsformer av verbet 'att skämta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uharriju
أُهَرِّجُ
jag - nutid
harrajtu
هَرَّجتُ
jag - dåtid
'uharrij
أُهَرِّج
jag - subjunktiv
'uharrij
أُهَرِّج
jag - jussiv
du (m)
tuharriju
تُهَرِّجُ
du (m) - nutid
harrajta
هَرَّجتَ
du (m) - dåtid
tuharrij
تُهَرِّج
du (m) - subjunktiv
tuharrij
تُهَرِّج
du (m) - jussiv
du (f)
tuharrijiina
تُهَرِّجِينَ
du (f) - nutid
harrajti
هَرَّجتِ
du (f) - dåtid
tuharrijii
تُهَرِّجِي
du (f) - subjunktiv
tuharrijii
تُهَرِّجِي
du (f) - jussiv
han
yuharriju
يُهَرِّجُ
han - nutid
harraja
هَرَّجَ
han - dåtid
yuharrij
يُهَرِّج
han - subjunktiv
yuharrij
يُهَرِّج
han - jussiv
hon
tuharriju
تُهَرِّجُ
hon - nutid
harrajat
هَرَّجَت
hon - dåtid
tuharrij
تُهَرِّج
hon - subjunktiv
tuharrij
تُهَرِّج
hon - jussiv
vi
nuharriju
نُهَرِّجُ
vi - nutid
harrajnaa
هَرَّجنَا
vi - dåtid
nuharrij
نُهَرِّج
vi - subjunktiv
nuharrij
نُهَرِّج
vi - jussiv
ni (m)
tuharrijuuna
تُهَرِّجُونَ
ni (m) - nutid
harrajtum
هَرَّجتُم
ni (m) - dåtid
tuharrijuu
تُهَرِّجُوا
ni (m) - subjunktiv
tuharrijuu
تُهَرِّجُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuharrijna
تُهَرِّجنَ
ni (f) - nutid
harrajtunna
هَرَّجتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuharrijna
تُهَرِّجنَ
ni (f) - subjunktiv
tuharrijna
تُهَرِّجنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuharrijuuna
يُهَرِّجُونَ
de (m) - nutid
harrajuu
هَرَّجُوا
de (m) - dåtid
yuharrijuu
يُهَرِّجُوا
de (m) - subjunktiv
yuharrijuu
يُهَرِّجُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuharrijna
يُهَرِّجنَ
de (f) - nutid
harrajna
هَرَّجنَ
de (f) - dåtid
yuharrijna
يُهَرِّجنَ
de (f) - subjunktiv
yuharrijna
يُهَرِّجنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuharrijaani
تُهَرِّجَانِ
ni två - nutid
harrajtumaa
هَرَّجتُمَا
ni två - dåtid
tuharrijaa
تُهَرِّجَا
ni två - subjunktiv
tuharrijaa
تُهَرِّجَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuharrijaani
يُهَرِّجَانِ
de två (m) - nutid
harrajaa
هَرَّجَا
de två (m) - dåtid
yuharrijaa
يُهَرِّجَا
de två (m) - subjunktiv
yuharrijaa
يُهَرِّجَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuharrijaani
تُهَرِّجَانِ
de två (f) - nutid
harrajataa
هَرَّجَتَا
de två (f) - dåtid
tuharrijaa
تُهَرِّجَا
de två (f) - subjunktiv
tuharrijaa
تُهَرِّجَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.