Böjningsformer av verbet 'att göra hes'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ubaHHiHu
أُبَحِّحُ
jag - nutid
baHHaHtu
بَحَّحتُ
jag - dåtid
'ubaHHiH
أُبَحِّح
jag - subjunktiv
'ubaHHiH
أُبَحِّح
jag - jussiv
du (m)
tubaHHiHu
تُبَحِّحُ
du (m) - nutid
baHHaHta
بَحَّحتَ
du (m) - dåtid
tubaHHiH
تُبَحِّح
du (m) - subjunktiv
tubaHHiH
تُبَحِّح
du (m) - jussiv
du (f)
tubaHHiHiina
تُبَحِّحِينَ
du (f) - nutid
baHHaHti
بَحَّحتِ
du (f) - dåtid
tubaHHiHii
تُبَحِّحِي
du (f) - subjunktiv
tubaHHiHii
تُبَحِّحِي
du (f) - jussiv
han
yubaHHiHu
يُبَحِّحُ
han - nutid
baHHaHa
بَحَّحَ
han - dåtid
yubaHHiH
يُبَحِّح
han - subjunktiv
yubaHHiH
يُبَحِّح
han - jussiv
hon
tubaHHiHu
تُبَحِّحُ
hon - nutid
baHHaHat
بَحَّحَت
hon - dåtid
tubaHHiH
تُبَحِّح
hon - subjunktiv
tubaHHiH
تُبَحِّح
hon - jussiv
vi
nubaHHiHu
نُبَحِّحُ
vi - nutid
baHHaHnaa
بَحَّحنَا
vi - dåtid
nubaHHiH
نُبَحِّح
vi - subjunktiv
nubaHHiH
نُبَحِّح
vi - jussiv
ni (m)
tubaHHiHuuna
تُبَحِّحُونَ
ni (m) - nutid
baHHaHtum
بَحَّحتُم
ni (m) - dåtid
tubaHHiHuu
تُبَحِّحُوا
ni (m) - subjunktiv
tubaHHiHuu
تُبَحِّحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tubaHHiHna
تُبَحِّحنَ
ni (f) - nutid
baHHaHtunna
بَحَّحتُنَّ
ni (f) - dåtid
tubaHHiHna
تُبَحِّحنَ
ni (f) - subjunktiv
tubaHHiHna
تُبَحِّحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yubaHHiHuuna
يُبَحِّحُونَ
de (m) - nutid
baHHaHuu
بَحَّحُوا
de (m) - dåtid
yubaHHiHuu
يُبَحِّحُوا
de (m) - subjunktiv
yubaHHiHuu
يُبَحِّحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yubaHHiHna
يُبَحِّحنَ
de (f) - nutid
baHHaHna
بَحَّحنَ
de (f) - dåtid
yubaHHiHna
يُبَحِّحنَ
de (f) - subjunktiv
yubaHHiHna
يُبَحِّحنَ
de (f) - jussiv
ni två
tubaHHiHaani
تُبَحِّحَانِ
ni två - nutid
baHHaHtumaa
بَحَّحتُمَا
ni två - dåtid
tubaHHiHaa
تُبَحِّحَا
ni två - subjunktiv
tubaHHiHaa
تُبَحِّحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yubaHHiHaani
يُبَحِّحَانِ
de två (m) - nutid
baHHaHaa
بَحَّحَا
de två (m) - dåtid
yubaHHiHaa
يُبَحِّحَا
de två (m) - subjunktiv
yubaHHiHaa
يُبَحِّحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tubaHHiHaani
تُبَحِّحَانِ
de två (f) - nutid
baHHaHataa
بَحَّحَتَا
de två (f) - dåtid
tubaHHiHaa
تُبَحِّحَا
de två (f) - subjunktiv
tubaHHiHaa
تُبَحِّحَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.