Böjningsformer av verbet 'att gilla, vilja ha'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aaddu
أََدُّ
jag - nutid
wadadtu
وَدَدتُ
jag - dåtid
'aadda
أََدَّ
jag - subjunktiv
'aadda
أََدَّ
jag - jussiv
du (m)
taaddu
تََدُّ
du (m) - nutid
wadadta
وَدَدتَ
du (m) - dåtid
taadda
تََدَّ
du (m) - subjunktiv
taadda
تََدَّ
du (m) - jussiv
du (f)
taaddiina
تََدِّينَ
du (f) - nutid
wadadti
وَدَدتِ
du (f) - dåtid
taaddii
تََدِّي
du (f) - subjunktiv
taaddii
تََدِّي
du (f) - jussiv
han
yaaddu
يََدُّ
han - nutid
wadda
وَدَّ
han - dåtid
yaadda
يََدَّ
han - subjunktiv
yaadda
يََدَّ
han - jussiv
hon
taaddu
تََدُّ
hon - nutid
waddat
وَدَّت
hon - dåtid
taadda
تََدَّ
hon - subjunktiv
taadda
تََدَّ
hon - jussiv
vi
naaddu
نََدُّ
vi - nutid
wadadnaa
وَدَدنَا
vi - dåtid
naadda
نََدَّ
vi - subjunktiv
naadda
نََدَّ
vi - jussiv
ni (m)
taadduuna
تََدُّونَ
ni (m) - nutid
wadadtum
وَدَدتُم
ni (m) - dåtid
taadduu
تََدُّوا
ni (m) - subjunktiv
taadduu
تََدُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tadadna
تَدَدنَ
ni (f) - nutid
wadadtunna
وَدَدتُنَّ
ni (f) - dåtid
tadadna
تَدَدنَ
ni (f) - subjunktiv
tadadna
تَدَدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaadduuna
يََدُّونَ
de (m) - nutid
wadduu
وَدُّوا
de (m) - dåtid
yaadduu
يََدُّوا
de (m) - subjunktiv
yaadduu
يََدُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
yadadna
يَدَدنَ
de (f) - nutid
wadadna
وَدَدنَ
de (f) - dåtid
yadadna
يَدَدنَ
de (f) - subjunktiv
yadadna
يَدَدنَ
de (f) - jussiv
ni två
taaddaani
تََدَّانِ
ni två - nutid
wadadtumaa
وَدَدتُمَا
ni två - dåtid
taaddaa
تََدَّا
ni två - subjunktiv
taaddaa
تََدَّا
ni två - jussiv
de två (m)
yaaddaani
يََدَّانِ
de två (m) - nutid
wadadaa
وَدَدَا
de två (m) - dåtid
yaaddaa
يََدَّا
de två (m) - subjunktiv
yaaddaa
يََدَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taaddaani
تََدَّانِ
de två (f) - nutid
wadadataa
وَدَدَتَا
de två (f) - dåtid
taaddaa
تََدَّا
de två (f) - subjunktiv
taaddaa
تََدَّا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
wudda
وُدَّ
du (m) - imperativ
du (f)
wuddii
وُدِّي
du (f) - imperativ
du (dual)
wuddaa
وُدَّا
du (dual) - imperativ
ni (m)
wudduu
وُدُّوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uududna
أُودُدنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.