Böjningsformer av verbet 'att vidga'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ufassiHu
أُفَسِّحُ
jag - nutid
fassaHtu
فَسَّحتُ
jag - dåtid
'ufassiH
أُفَسِّح
jag - subjunktiv
'ufassiH
أُفَسِّح
jag - jussiv
du (m)
tufassiHu
تُفَسِّحُ
du (m) - nutid
fassaHta
فَسَّحتَ
du (m) - dåtid
tufassiH
تُفَسِّح
du (m) - subjunktiv
tufassiH
تُفَسِّح
du (m) - jussiv
du (f)
tufassiHiina
تُفَسِّحِينَ
du (f) - nutid
fassaHti
فَسَّحتِ
du (f) - dåtid
tufassiHii
تُفَسِّحِي
du (f) - subjunktiv
tufassiHii
تُفَسِّحِي
du (f) - jussiv
han
yufassiHu
يُفَسِّحُ
han - nutid
fassaHa
فَسَّحَ
han - dåtid
yufassiH
يُفَسِّح
han - subjunktiv
yufassiH
يُفَسِّح
han - jussiv
hon
tufassiHu
تُفَسِّحُ
hon - nutid
fassaHat
فَسَّحَت
hon - dåtid
tufassiH
تُفَسِّح
hon - subjunktiv
tufassiH
تُفَسِّح
hon - jussiv
vi
nufassiHu
نُفَسِّحُ
vi - nutid
fassaHnaa
فَسَّحنَا
vi - dåtid
nufassiH
نُفَسِّح
vi - subjunktiv
nufassiH
نُفَسِّح
vi - jussiv
ni (m)
tufassiHuuna
تُفَسِّحُونَ
ni (m) - nutid
fassaHtum
فَسَّحتُم
ni (m) - dåtid
tufassiHuu
تُفَسِّحُوا
ni (m) - subjunktiv
tufassiHuu
تُفَسِّحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tufassiHna
تُفَسِّحنَ
ni (f) - nutid
fassaHtunna
فَسَّحتُنَّ
ni (f) - dåtid
tufassiHna
تُفَسِّحنَ
ni (f) - subjunktiv
tufassiHna
تُفَسِّحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yufassiHuuna
يُفَسِّحُونَ
de (m) - nutid
fassaHuu
فَسَّحُوا
de (m) - dåtid
yufassiHuu
يُفَسِّحُوا
de (m) - subjunktiv
yufassiHuu
يُفَسِّحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yufassiHna
يُفَسِّحنَ
de (f) - nutid
fassaHna
فَسَّحنَ
de (f) - dåtid
yufassiHna
يُفَسِّحنَ
de (f) - subjunktiv
yufassiHna
يُفَسِّحنَ
de (f) - jussiv
ni två
tufassiHaani
تُفَسِّحَانِ
ni två - nutid
fassaHtumaa
فَسَّحتُمَا
ni två - dåtid
tufassiHaa
تُفَسِّحَا
ni två - subjunktiv
tufassiHaa
تُفَسِّحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yufassiHaani
يُفَسِّحَانِ
de två (m) - nutid
fassaHaa
فَسَّحَا
de två (m) - dåtid
yufassiHaa
يُفَسِّحَا
de två (m) - subjunktiv
yufassiHaa
يُفَسِّحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tufassiHaani
تُفَسِّحَانِ
de två (f) - nutid
fassaHataa
فَسَّحَتَا
de två (f) - dåtid
tufassiHaa
تُفَسِّحَا
de två (f) - subjunktiv
tufassiHaa
تُفَسِّحَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.