Böjningsformer av verbet 'att svälla'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'atanaffakhu
أَتَنَفَّخُ
jag - nutid
tanaffakhtu
تَنَفَّختُ
jag - dåtid
'atanaffakh
أَتَنَفَّخ
jag - subjunktiv
'atanaffakh
أَتَنَفَّخ
jag - jussiv
du (m)
tatanaffakhu
تَتَنَفَّخُ
du (m) - nutid
tanaffakhta
تَنَفَّختَ
du (m) - dåtid
tatanaffakh
تَتَنَفَّخ
du (m) - subjunktiv
tatanaffakh
تَتَنَفَّخ
du (m) - jussiv
du (f)
tatanaffakhiina
تَتَنَفَّخِينَ
du (f) - nutid
tanaffakhti
تَنَفَّختِ
du (f) - dåtid
tatanaffakhii
تَتَنَفَّخِي
du (f) - subjunktiv
tatanaffakhii
تَتَنَفَّخِي
du (f) - jussiv
han
yatanaffakhu
يَتَنَفَّخُ
han - nutid
tanaffakha
تَنَفَّخَ
han - dåtid
yatanaffakh
يَتَنَفَّخ
han - subjunktiv
yatanaffakh
يَتَنَفَّخ
han - jussiv
hon
tatanaffakhu
تَتَنَفَّخُ
hon - nutid
tanaffakhat
تَنَفَّخَت
hon - dåtid
tatanaffakh
تَتَنَفَّخ
hon - subjunktiv
tatanaffakh
تَتَنَفَّخ
hon - jussiv
vi
natanaffakhu
نَتَنَفَّخُ
vi - nutid
tanaffakhnaa
تَنَفَّخنَا
vi - dåtid
natanaffakh
نَتَنَفَّخ
vi - subjunktiv
natanaffakh
نَتَنَفَّخ
vi - jussiv
ni (m)
tatanaffakhuuna
تَتَنَفَّخُونَ
ni (m) - nutid
tanaffakhtum
تَنَفَّختُم
ni (m) - dåtid
tatanaffakhuu
تَتَنَفَّخُوا
ni (m) - subjunktiv
tatanaffakhuu
تَتَنَفَّخُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tatanaffakhna
تَتَنَفَّخنَ
ni (f) - nutid
tanaffakhtunna
تَنَفَّختُنَّ
ni (f) - dåtid
tatanaffakhna
تَتَنَفَّخنَ
ni (f) - subjunktiv
tatanaffakhna
تَتَنَفَّخنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yatanaffakhuuna
يَتَنَفَّخُونَ
de (m) - nutid
tanaffakhuu
تَنَفَّخُوا
de (m) - dåtid
yatanaffakhuu
يَتَنَفَّخُوا
de (m) - subjunktiv
yatanaffakhuu
يَتَنَفَّخُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yatanaffakhna
يَتَنَفَّخنَ
de (f) - nutid
tanaffakhna
تَنَفَّخنَ
de (f) - dåtid
yatanaffakhna
يَتَنَفَّخنَ
de (f) - subjunktiv
yatanaffakhna
يَتَنَفَّخنَ
de (f) - jussiv
ni två
tatanaffakhaani
تَتَنَفَّخَانِ
ni två - nutid
tanaffakhtumaa
تَنَفَّختُمَا
ni två - dåtid
tatanaffakhaa
تَتَنَفَّخَا
ni två - subjunktiv
tatanaffakhaa
تَتَنَفَّخَا
ni två - jussiv
de två (m)
yatanaffakhaani
يَتَنَفَّخَانِ
de två (m) - nutid
tanaffakhaa
تَنَفَّخَا
de två (m) - dåtid
yatanaffakhaa
يَتَنَفَّخَا
de två (m) - subjunktiv
yatanaffakhaa
يَتَنَفَّخَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tatanaffakhaani
تَتَنَفَّخَانِ
de två (f) - nutid
tanaffakhataa
تَنَفَّخَتَا
de två (f) - dåtid
tatanaffakhaa
تَتَنَفَّخَا
de två (f) - subjunktiv
tatanaffakhaa
تَتَنَفَّخَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.