Böjningsformer av verbet 'att avsluta, komplettera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ukammilu
أُكَمِّلُ
jag - nutid
kammaltu
كَمَّلتُ
jag - dåtid
'ukammil
أُكَمِّل
jag - subjunktiv
'ukammil
أُكَمِّل
jag - jussiv
du (m)
tukammilu
تُكَمِّلُ
du (m) - nutid
kammalta
كَمَّلتَ
du (m) - dåtid
tukammil
تُكَمِّل
du (m) - subjunktiv
tukammil
تُكَمِّل
du (m) - jussiv
du (f)
tukammiliina
تُكَمِّلِينَ
du (f) - nutid
kammalti
كَمَّلتِ
du (f) - dåtid
tukammilii
تُكَمِّلِي
du (f) - subjunktiv
tukammilii
تُكَمِّلِي
du (f) - jussiv
han
yukammilu
يُكَمِّلُ
han - nutid
kammala
كَمَّلَ
han - dåtid
yukammil
يُكَمِّل
han - subjunktiv
yukammil
يُكَمِّل
han - jussiv
hon
tukammilu
تُكَمِّلُ
hon - nutid
kammalat
كَمَّلَت
hon - dåtid
tukammil
تُكَمِّل
hon - subjunktiv
tukammil
تُكَمِّل
hon - jussiv
vi
nukammilu
نُكَمِّلُ
vi - nutid
kammalnaa
كَمَّلنَا
vi - dåtid
nukammil
نُكَمِّل
vi - subjunktiv
nukammil
نُكَمِّل
vi - jussiv
ni (m)
tukammiluuna
تُكَمِّلُونَ
ni (m) - nutid
kammaltum
كَمَّلتُم
ni (m) - dåtid
tukammiluu
تُكَمِّلُوا
ni (m) - subjunktiv
tukammiluu
تُكَمِّلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tukammilna
تُكَمِّلنَ
ni (f) - nutid
kammaltunna
كَمَّلتُنَّ
ni (f) - dåtid
tukammilna
تُكَمِّلنَ
ni (f) - subjunktiv
tukammilna
تُكَمِّلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yukammiluuna
يُكَمِّلُونَ
de (m) - nutid
kammaluu
كَمَّلُوا
de (m) - dåtid
yukammiluu
يُكَمِّلُوا
de (m) - subjunktiv
yukammiluu
يُكَمِّلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yukammilna
يُكَمِّلنَ
de (f) - nutid
kammalna
كَمَّلنَ
de (f) - dåtid
yukammilna
يُكَمِّلنَ
de (f) - subjunktiv
yukammilna
يُكَمِّلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tukammilaani
تُكَمِّلَانِ
ni två - nutid
kammaltumaa
كَمَّلتُمَا
ni två - dåtid
tukammilaa
تُكَمِّلَا
ni två - subjunktiv
tukammilaa
تُكَمِّلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yukammilaani
يُكَمِّلَانِ
de två (m) - nutid
kammalaa
كَمَّلَا
de två (m) - dåtid
yukammilaa
يُكَمِّلَا
de två (m) - subjunktiv
yukammilaa
يُكَمِّلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tukammilaani
تُكَمِّلَانِ
de två (f) - nutid
kammalataa
كَمَّلَتَا
de två (f) - dåtid
tukammilaa
تُكَمِّلَا
de två (f) - subjunktiv
tukammilaa
تُكَمِّلَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.