Böjningsformer av verbet 'att bemästra'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'utqinu
أُتقِنُ
jag - nutid
'atqantu
أَتقَنتُ
jag - dåtid
'utqin
أُتقِن
jag - subjunktiv
'utqin
أُتقِن
jag - jussiv
du (m)
tutqinu
تُتقِنُ
du (m) - nutid
'atqanta
أَتقَنتَ
du (m) - dåtid
tutqin
تُتقِن
du (m) - subjunktiv
tutqin
تُتقِن
du (m) - jussiv
du (f)
tutqiniina
تُتقِنِينَ
du (f) - nutid
'atqanti
أَتقَنتِ
du (f) - dåtid
tutqinii
تُتقِنِي
du (f) - subjunktiv
tutqinii
تُتقِنِي
du (f) - jussiv
han
yutqinu
يُتقِنُ
han - nutid
'atqana
أَتقَنَ
han - dåtid
yutqin
يُتقِن
han - subjunktiv
yutqin
يُتقِن
han - jussiv
hon
tutqinu
تُتقِنُ
hon - nutid
'atqanat
أَتقَنَت
hon - dåtid
tutqin
تُتقِن
hon - subjunktiv
tutqin
تُتقِن
hon - jussiv
vi
nutqinu
نُتقِنُ
vi - nutid
'atqannaa
أَتقَنَّا
vi - dåtid
nutqin
نُتقِن
vi - subjunktiv
nutqin
نُتقِن
vi - jussiv
ni (m)
tutqinuuna
تُتقِنُونَ
ni (m) - nutid
'atqantum
أَتقَنتُم
ni (m) - dåtid
tutqinuu
تُتقِنُوا
ni (m) - subjunktiv
tutqinuu
تُتقِنُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tutqinna
تُتقِنَّ
ni (f) - nutid
'atqantunna
أَتقَنتُنَّ
ni (f) - dåtid
tutqinna
تُتقِنَّ
ni (f) - subjunktiv
tutqinna
تُتقِنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
yutqinuuna
يُتقِنُونَ
de (m) - nutid
'atqanuu
أَتقَنُوا
de (m) - dåtid
yutqinuu
يُتقِنُوا
de (m) - subjunktiv
yutqinuu
يُتقِنُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yutqinna
يُتقِنَّ
de (f) - nutid
'atqanna
أَتقَنَّ
de (f) - dåtid
yutqinna
يُتقِنَّ
de (f) - subjunktiv
yutqinna
يُتقِنَّ
de (f) - jussiv
ni två
tutqinaani
تُتقِنَانِ
ni två - nutid
'atqantumaa
أَتقَنتُمَا
ni två - dåtid
tutqinaa
تُتقِنَا
ni två - subjunktiv
tutqinaa
تُتقِنَا
ni två - jussiv
de två (m)
yutqinaani
يُتقِنَانِ
de två (m) - nutid
'atqanaa
أَتقَنَا
de två (m) - dåtid
yutqinaa
يُتقِنَا
de två (m) - subjunktiv
yutqinaa
يُتقِنَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tutqinaani
تُتقِنَانِ
de två (f) - nutid
'atqanataa
أَتقَنَتَا
de två (f) - dåtid
tutqinaa
تُتقِنَا
de två (f) - subjunktiv
tutqinaa
تُتقِنَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.