Böjningsformer av verbet 'att skrämma'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uwahhilu
أُوَهِّلُ
jag - nutid
wahhaltu
وَهَّلتُ
jag - dåtid
'uwahhil
أُوَهِّل
jag - subjunktiv
'uwahhil
أُوَهِّل
jag - jussiv
du (m)
tuwahhilu
تُوَهِّلُ
du (m) - nutid
wahhalta
وَهَّلتَ
du (m) - dåtid
tuwahhil
تُوَهِّل
du (m) - subjunktiv
tuwahhil
تُوَهِّل
du (m) - jussiv
du (f)
tuwahhiliina
تُوَهِّلِينَ
du (f) - nutid
wahhalti
وَهَّلتِ
du (f) - dåtid
tuwahhilii
تُوَهِّلِي
du (f) - subjunktiv
tuwahhilii
تُوَهِّلِي
du (f) - jussiv
han
yuwahhilu
يُوَهِّلُ
han - nutid
wahhala
وَهَّلَ
han - dåtid
yuwahhil
يُوَهِّل
han - subjunktiv
yuwahhil
يُوَهِّل
han - jussiv
hon
tuwahhilu
تُوَهِّلُ
hon - nutid
wahhalat
وَهَّلَت
hon - dåtid
tuwahhil
تُوَهِّل
hon - subjunktiv
tuwahhil
تُوَهِّل
hon - jussiv
vi
nuwahhilu
نُوَهِّلُ
vi - nutid
wahhalnaa
وَهَّلنَا
vi - dåtid
nuwahhil
نُوَهِّل
vi - subjunktiv
nuwahhil
نُوَهِّل
vi - jussiv
ni (m)
tuwahhiluuna
تُوَهِّلُونَ
ni (m) - nutid
wahhaltum
وَهَّلتُم
ni (m) - dåtid
tuwahhiluu
تُوَهِّلُوا
ni (m) - subjunktiv
tuwahhiluu
تُوَهِّلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuwahhilna
تُوَهِّلنَ
ni (f) - nutid
wahhaltunna
وَهَّلتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuwahhilna
تُوَهِّلنَ
ni (f) - subjunktiv
tuwahhilna
تُوَهِّلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuwahhiluuna
يُوَهِّلُونَ
de (m) - nutid
wahhaluu
وَهَّلُوا
de (m) - dåtid
yuwahhiluu
يُوَهِّلُوا
de (m) - subjunktiv
yuwahhiluu
يُوَهِّلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuwahhilna
يُوَهِّلنَ
de (f) - nutid
wahhalna
وَهَّلنَ
de (f) - dåtid
yuwahhilna
يُوَهِّلنَ
de (f) - subjunktiv
yuwahhilna
يُوَهِّلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuwahhilaani
تُوَهِّلَانِ
ni två - nutid
wahhaltumaa
وَهَّلتُمَا
ni två - dåtid
tuwahhilaa
تُوَهِّلَا
ni två - subjunktiv
tuwahhilaa
تُوَهِّلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuwahhilaani
يُوَهِّلَانِ
de två (m) - nutid
wahhalaa
وَهَّلَا
de två (m) - dåtid
yuwahhilaa
يُوَهِّلَا
de två (m) - subjunktiv
yuwahhilaa
يُوَهِّلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuwahhilaani
تُوَهِّلَانِ
de två (f) - nutid
wahhalataa
وَهَّلَتَا
de två (f) - dåtid
tuwahhilaa
تُوَهِّلَا
de två (f) - subjunktiv
tuwahhilaa
تُوَهِّلَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.