Böjningsformer av verbet 'att göra musik'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ulaHHinu
أُلَحِّنُ
jag - nutid
laHHantu
لَحَّنتُ
jag - dåtid
'ulaHHin
أُلَحِّن
jag - subjunktiv
'ulaHHin
أُلَحِّن
jag - jussiv
du (m)
tulaHHinu
تُلَحِّنُ
du (m) - nutid
laHHanta
لَحَّنتَ
du (m) - dåtid
tulaHHin
تُلَحِّن
du (m) - subjunktiv
tulaHHin
تُلَحِّن
du (m) - jussiv
du (f)
tulaHHiniina
تُلَحِّنِينَ
du (f) - nutid
laHHanti
لَحَّنتِ
du (f) - dåtid
tulaHHinii
تُلَحِّنِي
du (f) - subjunktiv
tulaHHinii
تُلَحِّنِي
du (f) - jussiv
han
yulaHHinu
يُلَحِّنُ
han - nutid
laHHana
لَحَّنَ
han - dåtid
yulaHHin
يُلَحِّن
han - subjunktiv
yulaHHin
يُلَحِّن
han - jussiv
hon
tulaHHinu
تُلَحِّنُ
hon - nutid
laHHanat
لَحَّنَت
hon - dåtid
tulaHHin
تُلَحِّن
hon - subjunktiv
tulaHHin
تُلَحِّن
hon - jussiv
vi
nulaHHinu
نُلَحِّنُ
vi - nutid
laHHannaa
لَحَّنَّا
vi - dåtid
nulaHHin
نُلَحِّن
vi - subjunktiv
nulaHHin
نُلَحِّن
vi - jussiv
ni (m)
tulaHHinuuna
تُلَحِّنُونَ
ni (m) - nutid
laHHantum
لَحَّنتُم
ni (m) - dåtid
tulaHHinuu
تُلَحِّنُوا
ni (m) - subjunktiv
tulaHHinuu
تُلَحِّنُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tulaHHinna
تُلَحِّنَّ
ni (f) - nutid
laHHantunna
لَحَّنتُنَّ
ni (f) - dåtid
tulaHHinna
تُلَحِّنَّ
ni (f) - subjunktiv
tulaHHinna
تُلَحِّنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
yulaHHinuuna
يُلَحِّنُونَ
de (m) - nutid
laHHanuu
لَحَّنُوا
de (m) - dåtid
yulaHHinuu
يُلَحِّنُوا
de (m) - subjunktiv
yulaHHinuu
يُلَحِّنُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yulaHHinna
يُلَحِّنَّ
de (f) - nutid
laHHanna
لَحَّنَّ
de (f) - dåtid
yulaHHinna
يُلَحِّنَّ
de (f) - subjunktiv
yulaHHinna
يُلَحِّنَّ
de (f) - jussiv
ni två
tulaHHinaani
تُلَحِّنَانِ
ni två - nutid
laHHantumaa
لَحَّنتُمَا
ni två - dåtid
tulaHHinaa
تُلَحِّنَا
ni två - subjunktiv
tulaHHinaa
تُلَحِّنَا
ni två - jussiv
de två (m)
yulaHHinaani
يُلَحِّنَانِ
de två (m) - nutid
laHHanaa
لَحَّنَا
de två (m) - dåtid
yulaHHinaa
يُلَحِّنَا
de två (m) - subjunktiv
yulaHHinaa
يُلَحِّنَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tulaHHinaani
تُلَحِّنَانِ
de två (f) - nutid
laHHanataa
لَحَّنَتَا
de två (f) - dåtid
tulaHHinaa
تُلَحِّنَا
de två (f) - subjunktiv
tulaHHinaa
تُلَحِّنَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.