Böjningsformer av verbet 'att urholkas'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aq3uru
أَقعُرُ
jag - nutid
qa3urtu
قَعُرتُ
jag - dåtid
'aq3ura
أَقعُرَ
jag - subjunktiv
'aq3ur
أَقعُر
jag - jussiv
du (m)
taq3uru
تَقعُرُ
du (m) - nutid
qa3urta
قَعُرتَ
du (m) - dåtid
taq3ura
تَقعُرَ
du (m) - subjunktiv
taq3ur
تَقعُر
du (m) - jussiv
du (f)
taq3uriina
تَقعُرِينَ
du (f) - nutid
qa3urti
قَعُرتِ
du (f) - dåtid
taq3urii
تَقعُرِي
du (f) - subjunktiv
taq3urii
تَقعُرِي
du (f) - jussiv
han
yaq3uru
يَقعُرُ
han - nutid
qa3ura
قَعُرَ
han - dåtid
yaq3ura
يَقعُرَ
han - subjunktiv
yaq3ur
يَقعُر
han - jussiv
hon
taq3uru
تَقعُرُ
hon - nutid
qa3urat
قَعُرَت
hon - dåtid
taq3ura
تَقعُرَ
hon - subjunktiv
taq3ur
تَقعُر
hon - jussiv
vi
naq3uru
نَقعُرُ
vi - nutid
qa3urnaa
قَعُرنَا
vi - dåtid
naq3ura
نَقعُرَ
vi - subjunktiv
naq3ur
نَقعُر
vi - jussiv
ni (m)
taq3uruuna
تَقعُرُونَ
ni (m) - nutid
qa3urtum
قَعُرتُم
ni (m) - dåtid
taq3uruu
تَقعُرُوا
ni (m) - subjunktiv
taq3uruu
تَقعُرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taq3urna
تَقعُرنَ
ni (f) - nutid
qa3urtunna
قَعُرتُنَّ
ni (f) - dåtid
taq3urna
تَقعُرنَ
ni (f) - subjunktiv
taq3urna
تَقعُرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaq3uruuna
يَقعُرُونَ
de (m) - nutid
qa3uruu
قَعُرُوا
de (m) - dåtid
yaq3uruu
يَقعُرُوا
de (m) - subjunktiv
yaq3uruu
يَقعُرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaq3urna
يَقعُرنَ
de (f) - nutid
qa3urna
قَعُرنَ
de (f) - dåtid
yaq3urna
يَقعُرنَ
de (f) - subjunktiv
yaq3urna
يَقعُرنَ
de (f) - jussiv
ni två
taq3uraani
تَقعُرَانِ
ni två - nutid
qa3urtumaa
قَعُرتُمَا
ni två - dåtid
taq3uraa
تَقعُرَا
ni två - subjunktiv
taq3uraa
تَقعُرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaq3uraani
يَقعُرَانِ
de två (m) - nutid
qa3uraa
قَعُرَا
de två (m) - dåtid
yaq3uraa
يَقعُرَا
de två (m) - subjunktiv
yaq3uraa
يَقعُرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taq3uraani
تَقعُرَانِ
de två (f) - nutid
qa3urataa
قَعُرَتَا
de två (f) - dåtid
taq3uraa
تَقعُرَا
de två (f) - subjunktiv
taq3uraa
تَقعُرَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'uq3ur
أُقعُر
du (m) - imperativ
du (f)
'uq3urii
أُقعُرِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'uq3uraa
أُقعُرَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'uq3uruu
أُقعُرُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uq3urna
أُقعُرنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.