Böjningsformer av verbet 'att släppa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uuqi3u
أُوقِعُ
jag - nutid
'awqa3tu
أَوقَعتُ
jag - dåtid
'uuqi3
أُوقِع
jag - subjunktiv
'uuqi3
أُوقِع
jag - jussiv
du (m)
tuuqi3u
تُوقِعُ
du (m) - nutid
'awqa3ta
أَوقَعتَ
du (m) - dåtid
tuuqi3
تُوقِع
du (m) - subjunktiv
tuuqi3
تُوقِع
du (m) - jussiv
du (f)
tuuqi3iina
تُوقِعِينَ
du (f) - nutid
'awqa3ti
أَوقَعتِ
du (f) - dåtid
tuuqi3ii
تُوقِعِي
du (f) - subjunktiv
tuuqi3ii
تُوقِعِي
du (f) - jussiv
han
yuuqi3u
يُوقِعُ
han - nutid
'awqa3a
أَوقَعَ
han - dåtid
yuuqi3
يُوقِع
han - subjunktiv
yuuqi3
يُوقِع
han - jussiv
hon
tuuqi3u
تُوقِعُ
hon - nutid
'awqa3at
أَوقَعَت
hon - dåtid
tuuqi3
تُوقِع
hon - subjunktiv
tuuqi3
تُوقِع
hon - jussiv
vi
nuuqi3u
نُوقِعُ
vi - nutid
'awqa3naa
أَوقَعنَا
vi - dåtid
nuuqi3
نُوقِع
vi - subjunktiv
nuuqi3
نُوقِع
vi - jussiv
ni (m)
tuuqi3uuna
تُوقِعُونَ
ni (m) - nutid
'awqa3tum
أَوقَعتُم
ni (m) - dåtid
tuuqi3uu
تُوقِعُوا
ni (m) - subjunktiv
tuuqi3uu
تُوقِعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuuqi3na
تُوقِعنَ
ni (f) - nutid
'awqa3tunna
أَوقَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuuqi3na
تُوقِعنَ
ni (f) - subjunktiv
tuuqi3na
تُوقِعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuuqi3uuna
يُوقِعُونَ
de (m) - nutid
'awqa3uu
أَوقَعُوا
de (m) - dåtid
yuuqi3uu
يُوقِعُوا
de (m) - subjunktiv
yuuqi3uu
يُوقِعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuuqi3na
يُوقِعنَ
de (f) - nutid
'awqa3na
أَوقَعنَ
de (f) - dåtid
yuuqi3na
يُوقِعنَ
de (f) - subjunktiv
yuuqi3na
يُوقِعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuuqi3aani
تُوقِعَانِ
ni två - nutid
'awqa3tumaa
أَوقَعتُمَا
ni två - dåtid
tuuqi3aa
تُوقِعَا
ni två - subjunktiv
tuuqi3aa
تُوقِعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuuqi3aani
يُوقِعَانِ
de två (m) - nutid
'awqa3aa
أَوقَعَا
de två (m) - dåtid
yuuqi3aa
يُوقِعَا
de två (m) - subjunktiv
yuuqi3aa
يُوقِعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuuqi3aani
تُوقِعَانِ
de två (f) - nutid
'awqa3ataa
أَوقَعَتَا
de två (f) - dåtid
tuuqi3aa
تُوقِعَا
de två (f) - subjunktiv
tuuqi3aa
تُوقِعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.