Böjningsformer av verbet 'att smula'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ufattitu
أُفَتِّتُ
jag - nutid
fattattu
فَتَّتُّ
jag - dåtid
'ufattit
أُفَتِّت
jag - subjunktiv
'ufattit
أُفَتِّت
jag - jussiv
du (m)
tufattitu
تُفَتِّتُ
du (m) - nutid
fattatta
فَتَّتَّ
du (m) - dåtid
tufattit
تُفَتِّت
du (m) - subjunktiv
tufattit
تُفَتِّت
du (m) - jussiv
du (f)
tufattitiina
تُفَتِّتِينَ
du (f) - nutid
fattatti
فَتَّتِّ
du (f) - dåtid
tufattitii
تُفَتِّتِي
du (f) - subjunktiv
tufattitii
تُفَتِّتِي
du (f) - jussiv
han
yufattitu
يُفَتِّتُ
han - nutid
fattata
فَتَّتَ
han - dåtid
yufattit
يُفَتِّت
han - subjunktiv
yufattit
يُفَتِّت
han - jussiv
hon
tufattitu
تُفَتِّتُ
hon - nutid
fattatat
فَتَّتَت
hon - dåtid
tufattit
تُفَتِّت
hon - subjunktiv
tufattit
تُفَتِّت
hon - jussiv
vi
nufattitu
نُفَتِّتُ
vi - nutid
fattatnaa
فَتَّتنَا
vi - dåtid
nufattit
نُفَتِّت
vi - subjunktiv
nufattit
نُفَتِّت
vi - jussiv
ni (m)
tufattituuna
تُفَتِّتُونَ
ni (m) - nutid
fattattum
فَتَّتُّم
ni (m) - dåtid
tufattituu
تُفَتِّتُوا
ni (m) - subjunktiv
tufattituu
تُفَتِّتُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tufattitna
تُفَتِّتنَ
ni (f) - nutid
fattattunna
فَتَّتُّنَّ
ni (f) - dåtid
tufattitna
تُفَتِّتنَ
ni (f) - subjunktiv
tufattitna
تُفَتِّتنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yufattituuna
يُفَتِّتُونَ
de (m) - nutid
fattatuu
فَتَّتُوا
de (m) - dåtid
yufattituu
يُفَتِّتُوا
de (m) - subjunktiv
yufattituu
يُفَتِّتُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yufattitna
يُفَتِّتنَ
de (f) - nutid
fattatna
فَتَّتنَ
de (f) - dåtid
yufattitna
يُفَتِّتنَ
de (f) - subjunktiv
yufattitna
يُفَتِّتنَ
de (f) - jussiv
ni två
tufattitaani
تُفَتِّتَانِ
ni två - nutid
fattattumaa
فَتَّتُّمَا
ni två - dåtid
tufattitaa
تُفَتِّتَا
ni två - subjunktiv
tufattitaa
تُفَتِّتَا
ni två - jussiv
de två (m)
yufattitaani
يُفَتِّتَانِ
de två (m) - nutid
fattataa
فَتَّتَا
de två (m) - dåtid
yufattitaa
يُفَتِّتَا
de två (m) - subjunktiv
yufattitaa
يُفَتِّتَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tufattitaani
تُفَتِّتَانِ
de två (f) - nutid
fattatataa
فَتَّتَتَا
de två (f) - dåtid
tufattitaa
تُفَتِّتَا
de två (f) - subjunktiv
tufattitaa
تُفَتِّتَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.