Böjningsformer av verbet 'att skrämma'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ufazzi3u
أُفَزِّعُ
jag - nutid
fazza3tu
فَزَّعتُ
jag - dåtid
'ufazzi3
أُفَزِّع
jag - subjunktiv
'ufazzi3
أُفَزِّع
jag - jussiv
du (m)
tufazzi3u
تُفَزِّعُ
du (m) - nutid
fazza3ta
فَزَّعتَ
du (m) - dåtid
tufazzi3
تُفَزِّع
du (m) - subjunktiv
tufazzi3
تُفَزِّع
du (m) - jussiv
du (f)
tufazzi3iina
تُفَزِّعِينَ
du (f) - nutid
fazza3ti
فَزَّعتِ
du (f) - dåtid
tufazzi3ii
تُفَزِّعِي
du (f) - subjunktiv
tufazzi3ii
تُفَزِّعِي
du (f) - jussiv
han
yufazzi3u
يُفَزِّعُ
han - nutid
fazza3a
فَزَّعَ
han - dåtid
yufazzi3
يُفَزِّع
han - subjunktiv
yufazzi3
يُفَزِّع
han - jussiv
hon
tufazzi3u
تُفَزِّعُ
hon - nutid
fazza3at
فَزَّعَت
hon - dåtid
tufazzi3
تُفَزِّع
hon - subjunktiv
tufazzi3
تُفَزِّع
hon - jussiv
vi
nufazzi3u
نُفَزِّعُ
vi - nutid
fazza3naa
فَزَّعنَا
vi - dåtid
nufazzi3
نُفَزِّع
vi - subjunktiv
nufazzi3
نُفَزِّع
vi - jussiv
ni (m)
tufazzi3uuna
تُفَزِّعُونَ
ni (m) - nutid
fazza3tum
فَزَّعتُم
ni (m) - dåtid
tufazzi3uu
تُفَزِّعُوا
ni (m) - subjunktiv
tufazzi3uu
تُفَزِّعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tufazzi3na
تُفَزِّعنَ
ni (f) - nutid
fazza3tunna
فَزَّعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tufazzi3na
تُفَزِّعنَ
ni (f) - subjunktiv
tufazzi3na
تُفَزِّعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yufazzi3uuna
يُفَزِّعُونَ
de (m) - nutid
fazza3uu
فَزَّعُوا
de (m) - dåtid
yufazzi3uu
يُفَزِّعُوا
de (m) - subjunktiv
yufazzi3uu
يُفَزِّعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yufazzi3na
يُفَزِّعنَ
de (f) - nutid
fazza3na
فَزَّعنَ
de (f) - dåtid
yufazzi3na
يُفَزِّعنَ
de (f) - subjunktiv
yufazzi3na
يُفَزِّعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tufazzi3aani
تُفَزِّعَانِ
ni två - nutid
fazza3tumaa
فَزَّعتُمَا
ni två - dåtid
tufazzi3aa
تُفَزِّعَا
ni två - subjunktiv
tufazzi3aa
تُفَزِّعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yufazzi3aani
يُفَزِّعَانِ
de två (m) - nutid
fazza3aa
فَزَّعَا
de två (m) - dåtid
yufazzi3aa
يُفَزِّعَا
de två (m) - subjunktiv
yufazzi3aa
يُفَزِّعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tufazzi3aani
تُفَزِّعَانِ
de två (f) - nutid
fazza3ataa
فَزَّعَتَا
de två (f) - dåtid
tufazzi3aa
تُفَزِّعَا
de två (f) - subjunktiv
tufazzi3aa
تُفَزِّعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.