Böjningsformer av verbet 'att lukta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'a3baqu
أَعبَقُ
jag - nutid
3abiqtu
عَبِقتُ
jag - dåtid
'a3baqa
أَعبَقَ
jag - subjunktiv
'a3baq
أَعبَق
jag - jussiv
du (m)
ta3baqu
تَعبَقُ
du (m) - nutid
3abiqta
عَبِقتَ
du (m) - dåtid
ta3baqa
تَعبَقَ
du (m) - subjunktiv
ta3baq
تَعبَق
du (m) - jussiv
du (f)
ta3baqiina
تَعبَقِينَ
du (f) - nutid
3abiqti
عَبِقتِ
du (f) - dåtid
ta3baqii
تَعبَقِي
du (f) - subjunktiv
ta3baqii
تَعبَقِي
du (f) - jussiv
han
ya3baqu
يَعبَقُ
han - nutid
3abiqa
عَبِقَ
han - dåtid
ya3baqa
يَعبَقَ
han - subjunktiv
ya3baq
يَعبَق
han - jussiv
hon
ta3baqu
تَعبَقُ
hon - nutid
3abiqat
عَبِقَت
hon - dåtid
ta3baqa
تَعبَقَ
hon - subjunktiv
ta3baq
تَعبَق
hon - jussiv
vi
na3baqu
نَعبَقُ
vi - nutid
3abiqnaa
عَبِقنَا
vi - dåtid
na3baqa
نَعبَقَ
vi - subjunktiv
na3baq
نَعبَق
vi - jussiv
ni (m)
ta3baquuna
تَعبَقُونَ
ni (m) - nutid
3abiqtum
عَبِقتُم
ni (m) - dåtid
ta3baquu
تَعبَقُوا
ni (m) - subjunktiv
ta3baquu
تَعبَقُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
ta3baqna
تَعبَقنَ
ni (f) - nutid
3abiqtunna
عَبِقتُنَّ
ni (f) - dåtid
ta3baqna
تَعبَقنَ
ni (f) - subjunktiv
ta3baqna
تَعبَقنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
ya3baquuna
يَعبَقُونَ
de (m) - nutid
3abiquu
عَبِقُوا
de (m) - dåtid
ya3baquu
يَعبَقُوا
de (m) - subjunktiv
ya3baquu
يَعبَقُوا
de (m) - jussiv
de (f)
ya3baqna
يَعبَقنَ
de (f) - nutid
3abiqna
عَبِقنَ
de (f) - dåtid
ya3baqna
يَعبَقنَ
de (f) - subjunktiv
ya3baqna
يَعبَقنَ
de (f) - jussiv
ni två
ta3baqaani
تَعبَقَانِ
ni två - nutid
3abiqtumaa
عَبِقتُمَا
ni två - dåtid
ta3baqaa
تَعبَقَا
ni två - subjunktiv
ta3baqaa
تَعبَقَا
ni två - jussiv
de två (m)
ya3baqaani
يَعبَقَانِ
de två (m) - nutid
3abiqaa
عَبِقَا
de två (m) - dåtid
ya3baqaa
يَعبَقَا
de två (m) - subjunktiv
ya3baqaa
يَعبَقَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
ta3baqaani
تَعبَقَانِ
de två (f) - nutid
3abiqataa
عَبِقَتَا
de två (f) - dåtid
ta3baqaa
تَعبَقَا
de två (f) - subjunktiv
ta3baqaa
تَعبَقَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'i3baq
إِعبَق
du (m) - imperativ
du (f)
'i3baqii
إِعبَقِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'i3baqaa
إِعبَقَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'i3baquu
إِعبَقُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'i3baqna
إِعبَقنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.