Böjningsformer av verbet 'att upplysa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ubaSSiru
أُبَصِّرُ
jag - nutid
baSSartu
بَصَّرتُ
jag - dåtid
'ubaSSir
أُبَصِّر
jag - subjunktiv
'ubaSSir
أُبَصِّر
jag - jussiv
du (m)
tubaSSiru
تُبَصِّرُ
du (m) - nutid
baSSarta
بَصَّرتَ
du (m) - dåtid
tubaSSir
تُبَصِّر
du (m) - subjunktiv
tubaSSir
تُبَصِّر
du (m) - jussiv
du (f)
tubaSSiriina
تُبَصِّرِينَ
du (f) - nutid
baSSarti
بَصَّرتِ
du (f) - dåtid
tubaSSirii
تُبَصِّرِي
du (f) - subjunktiv
tubaSSirii
تُبَصِّرِي
du (f) - jussiv
han
yubaSSiru
يُبَصِّرُ
han - nutid
baSSara
بَصَّرَ
han - dåtid
yubaSSir
يُبَصِّر
han - subjunktiv
yubaSSir
يُبَصِّر
han - jussiv
hon
tubaSSiru
تُبَصِّرُ
hon - nutid
baSSarat
بَصَّرَت
hon - dåtid
tubaSSir
تُبَصِّر
hon - subjunktiv
tubaSSir
تُبَصِّر
hon - jussiv
vi
nubaSSiru
نُبَصِّرُ
vi - nutid
baSSarnaa
بَصَّرنَا
vi - dåtid
nubaSSir
نُبَصِّر
vi - subjunktiv
nubaSSir
نُبَصِّر
vi - jussiv
ni (m)
tubaSSiruuna
تُبَصِّرُونَ
ni (m) - nutid
baSSartum
بَصَّرتُم
ni (m) - dåtid
tubaSSiruu
تُبَصِّرُوا
ni (m) - subjunktiv
tubaSSiruu
تُبَصِّرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tubaSSirna
تُبَصِّرنَ
ni (f) - nutid
baSSartunna
بَصَّرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tubaSSirna
تُبَصِّرنَ
ni (f) - subjunktiv
tubaSSirna
تُبَصِّرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yubaSSiruuna
يُبَصِّرُونَ
de (m) - nutid
baSSaruu
بَصَّرُوا
de (m) - dåtid
yubaSSiruu
يُبَصِّرُوا
de (m) - subjunktiv
yubaSSiruu
يُبَصِّرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yubaSSirna
يُبَصِّرنَ
de (f) - nutid
baSSarna
بَصَّرنَ
de (f) - dåtid
yubaSSirna
يُبَصِّرنَ
de (f) - subjunktiv
yubaSSirna
يُبَصِّرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tubaSSiraani
تُبَصِّرَانِ
ni två - nutid
baSSartumaa
بَصَّرتُمَا
ni två - dåtid
tubaSSiraa
تُبَصِّرَا
ni två - subjunktiv
tubaSSiraa
تُبَصِّرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yubaSSiraani
يُبَصِّرَانِ
de två (m) - nutid
baSSaraa
بَصَّرَا
de två (m) - dåtid
yubaSSiraa
يُبَصِّرَا
de två (m) - subjunktiv
yubaSSiraa
يُبَصِّرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tubaSSiraani
تُبَصِّرَانِ
de två (f) - nutid
baSSarataa
بَصَّرَتَا
de två (f) - dåtid
tubaSSiraa
تُبَصِّرَا
de två (f) - subjunktiv
tubaSSiraa
تُبَصِّرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.