Böjningsformer av verbet 'att uppfatta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'abSaru
أَبصَرُ
jag - nutid
baSirtu
بَصِرتُ
jag - dåtid
'abSara
أَبصَرَ
jag - subjunktiv
'abSar
أَبصَر
jag - jussiv
du (m)
tabSaru
تَبصَرُ
du (m) - nutid
baSirta
بَصِرتَ
du (m) - dåtid
tabSara
تَبصَرَ
du (m) - subjunktiv
tabSar
تَبصَر
du (m) - jussiv
du (f)
tabSariina
تَبصَرِينَ
du (f) - nutid
baSirti
بَصِرتِ
du (f) - dåtid
tabSarii
تَبصَرِي
du (f) - subjunktiv
tabSarii
تَبصَرِي
du (f) - jussiv
han
yabSaru
يَبصَرُ
han - nutid
baSira
بَصِرَ
han - dåtid
yabSara
يَبصَرَ
han - subjunktiv
yabSar
يَبصَر
han - jussiv
hon
tabSaru
تَبصَرُ
hon - nutid
baSirat
بَصِرَت
hon - dåtid
tabSara
تَبصَرَ
hon - subjunktiv
tabSar
تَبصَر
hon - jussiv
vi
nabSaru
نَبصَرُ
vi - nutid
baSirnaa
بَصِرنَا
vi - dåtid
nabSara
نَبصَرَ
vi - subjunktiv
nabSar
نَبصَر
vi - jussiv
ni (m)
tabSaruuna
تَبصَرُونَ
ni (m) - nutid
baSirtum
بَصِرتُم
ni (m) - dåtid
tabSaruu
تَبصَرُوا
ni (m) - subjunktiv
tabSaruu
تَبصَرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tabSarna
تَبصَرنَ
ni (f) - nutid
baSirtunna
بَصِرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tabSarna
تَبصَرنَ
ni (f) - subjunktiv
tabSarna
تَبصَرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yabSaruuna
يَبصَرُونَ
de (m) - nutid
baSiruu
بَصِرُوا
de (m) - dåtid
yabSaruu
يَبصَرُوا
de (m) - subjunktiv
yabSaruu
يَبصَرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yabSarna
يَبصَرنَ
de (f) - nutid
baSirna
بَصِرنَ
de (f) - dåtid
yabSarna
يَبصَرنَ
de (f) - subjunktiv
yabSarna
يَبصَرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tabSaraani
تَبصَرَانِ
ni två - nutid
baSirtumaa
بَصِرتُمَا
ni två - dåtid
tabSaraa
تَبصَرَا
ni två - subjunktiv
tabSaraa
تَبصَرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yabSaraani
يَبصَرَانِ
de två (m) - nutid
baSiraa
بَصِرَا
de två (m) - dåtid
yabSaraa
يَبصَرَا
de två (m) - subjunktiv
yabSaraa
يَبصَرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tabSaraani
تَبصَرَانِ
de två (f) - nutid
baSirataa
بَصِرَتَا
de två (f) - dåtid
tabSaraa
تَبصَرَا
de två (f) - subjunktiv
tabSaraa
تَبصَرَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'ibSar
إِبصَر
du (m) - imperativ
du (f)
'ibSarii
إِبصَرِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ibSaraa
إِبصَرَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ibSaruu
إِبصَرُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ibSarna
إِبصَرنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.