Böjningsformer av verbet 'att tända'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ulahhibu
أُلَهِّبُ
jag - nutid
lahhabtu
لَهَّبتُ
jag - dåtid
'ulahhib
أُلَهِّب
jag - subjunktiv
'ulahhib
أُلَهِّب
jag - jussiv
du (m)
tulahhibu
تُلَهِّبُ
du (m) - nutid
lahhabta
لَهَّبتَ
du (m) - dåtid
tulahhib
تُلَهِّب
du (m) - subjunktiv
tulahhib
تُلَهِّب
du (m) - jussiv
du (f)
tulahhibiina
تُلَهِّبِينَ
du (f) - nutid
lahhabti
لَهَّبتِ
du (f) - dåtid
tulahhibii
تُلَهِّبِي
du (f) - subjunktiv
tulahhibii
تُلَهِّبِي
du (f) - jussiv
han
yulahhibu
يُلَهِّبُ
han - nutid
lahhaba
لَهَّبَ
han - dåtid
yulahhib
يُلَهِّب
han - subjunktiv
yulahhib
يُلَهِّب
han - jussiv
hon
tulahhibu
تُلَهِّبُ
hon - nutid
lahhabat
لَهَّبَت
hon - dåtid
tulahhib
تُلَهِّب
hon - subjunktiv
tulahhib
تُلَهِّب
hon - jussiv
vi
nulahhibu
نُلَهِّبُ
vi - nutid
lahhabnaa
لَهَّبنَا
vi - dåtid
nulahhib
نُلَهِّب
vi - subjunktiv
nulahhib
نُلَهِّب
vi - jussiv
ni (m)
tulahhibuuna
تُلَهِّبُونَ
ni (m) - nutid
lahhabtum
لَهَّبتُم
ni (m) - dåtid
tulahhibuu
تُلَهِّبُوا
ni (m) - subjunktiv
tulahhibuu
تُلَهِّبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tulahhibna
تُلَهِّبنَ
ni (f) - nutid
lahhabtunna
لَهَّبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tulahhibna
تُلَهِّبنَ
ni (f) - subjunktiv
tulahhibna
تُلَهِّبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yulahhibuuna
يُلَهِّبُونَ
de (m) - nutid
lahhabuu
لَهَّبُوا
de (m) - dåtid
yulahhibuu
يُلَهِّبُوا
de (m) - subjunktiv
yulahhibuu
يُلَهِّبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yulahhibna
يُلَهِّبنَ
de (f) - nutid
lahhabna
لَهَّبنَ
de (f) - dåtid
yulahhibna
يُلَهِّبنَ
de (f) - subjunktiv
yulahhibna
يُلَهِّبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tulahhibaani
تُلَهِّبَانِ
ni två - nutid
lahhabtumaa
لَهَّبتُمَا
ni två - dåtid
tulahhibaa
تُلَهِّبَا
ni två - subjunktiv
tulahhibaa
تُلَهِّبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yulahhibaani
يُلَهِّبَانِ
de två (m) - nutid
lahhabaa
لَهَّبَا
de två (m) - dåtid
yulahhibaa
يُلَهِّبَا
de två (m) - subjunktiv
yulahhibaa
يُلَهِّبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tulahhibaani
تُلَهِّبَانِ
de två (f) - nutid
lahhabataa
لَهَّبَتَا
de två (f) - dåtid
tulahhibaa
تُلَهِّبَا
de två (f) - subjunktiv
tulahhibaa
تُلَهِّبَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.