Böjningsformer av verbet 'att inleda'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ubaadiru
أُبَادِرُ
jag - nutid
baadartu
بَادَرتُ
jag - dåtid
'ubaadir
أُبَادِر
jag - subjunktiv
'ubaadir
أُبَادِر
jag - jussiv
du (m)
tubaadiru
تُبَادِرُ
du (m) - nutid
baadarta
بَادَرتَ
du (m) - dåtid
tubaadir
تُبَادِر
du (m) - subjunktiv
tubaadir
تُبَادِر
du (m) - jussiv
du (f)
tubaadiriina
تُبَادِرِينَ
du (f) - nutid
baadarti
بَادَرتِ
du (f) - dåtid
tubaadirii
تُبَادِرِي
du (f) - subjunktiv
tubaadirii
تُبَادِرِي
du (f) - jussiv
han
yubaadiru
يُبَادِرُ
han - nutid
baadara
بَادَرَ
han - dåtid
yubaadir
يُبَادِر
han - subjunktiv
yubaadir
يُبَادِر
han - jussiv
hon
tubaadiru
تُبَادِرُ
hon - nutid
baadarat
بَادَرَت
hon - dåtid
tubaadir
تُبَادِر
hon - subjunktiv
tubaadir
تُبَادِر
hon - jussiv
vi
nubaadiru
نُبَادِرُ
vi - nutid
baadarnaa
بَادَرنَا
vi - dåtid
nubaadir
نُبَادِر
vi - subjunktiv
nubaadir
نُبَادِر
vi - jussiv
ni (m)
tubaadiruuna
تُبَادِرُونَ
ni (m) - nutid
baadartum
بَادَرتُم
ni (m) - dåtid
tubaadiruu
تُبَادِرُوا
ni (m) - subjunktiv
tubaadiruu
تُبَادِرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tubaadirna
تُبَادِرنَ
ni (f) - nutid
baadartunna
بَادَرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tubaadirna
تُبَادِرنَ
ni (f) - subjunktiv
tubaadirna
تُبَادِرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yubaadiruuna
يُبَادِرُونَ
de (m) - nutid
baadaruu
بَادَرُوا
de (m) - dåtid
yubaadiruu
يُبَادِرُوا
de (m) - subjunktiv
yubaadiruu
يُبَادِرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yubaadirna
يُبَادِرنَ
de (f) - nutid
baadarna
بَادَرنَ
de (f) - dåtid
yubaadirna
يُبَادِرنَ
de (f) - subjunktiv
yubaadirna
يُبَادِرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tubaadiraani
تُبَادِرَانِ
ni två - nutid
baadartumaa
بَادَرتُمَا
ni två - dåtid
tubaadiraa
تُبَادِرَا
ni två - subjunktiv
tubaadiraa
تُبَادِرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yubaadiraani
يُبَادِرَانِ
de två (m) - nutid
baadaraa
بَادَرَا
de två (m) - dåtid
yubaadiraa
يُبَادِرَا
de två (m) - subjunktiv
yubaadiraa
يُبَادِرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tubaadiraani
تُبَادِرَانِ
de två (f) - nutid
baadarataa
بَادَرَتَا
de två (f) - dåtid
tubaadiraa
تُبَادِرَا
de två (f) - subjunktiv
tubaadiraa
تُبَادِرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.