Böjningsformer av verbet 'att spendera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'umDii
أُمضِي
jag - nutid
'amDaytu
أَمضَيتُ
jag - dåtid
'umDii
أُمضِي
jag - subjunktiv
'umDii
أُمضِي
jag - jussiv
du (m)
tumDii
تُمضِي
du (m) - nutid
'amDayta
أَمضَيتَ
du (m) - dåtid
tumDii
تُمضِي
du (m) - subjunktiv
tumDii
تُمضِي
du (m) - jussiv
du (f)
tumDiina
تُمضِينَ
du (f) - nutid
'amDayti
أَمضَيتِ
du (f) - dåtid
tumDiyii
تُمضِيِي
du (f) - subjunktiv
tumDiyii
تُمضِيِي
du (f) - jussiv
han
yumDii
يُمضِي
han - nutid
'amDaa
أَمضَى
han - dåtid
yumDii
يُمضِي
han - subjunktiv
yumDii
يُمضِي
han - jussiv
hon
tumDii
تُمضِي
hon - nutid
'amDat
أَمضَت
hon - dåtid
tumDii
تُمضِي
hon - subjunktiv
tumDii
تُمضِي
hon - jussiv
vi
numDii
نُمضِي
vi - nutid
'amDaynaa
أَمضَينَا
vi - dåtid
numDii
نُمضِي
vi - subjunktiv
numDii
نُمضِي
vi - jussiv
ni (m)
tumDuuna
تُمضُونَ
ni (m) - nutid
'amDaytum
أَمضَيتُم
ni (m) - dåtid
tumDiyuu
تُمضِيُوا
ni (m) - subjunktiv
tumDiyuu
تُمضِيُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tumDiina
تُمضِينَ
ni (f) - nutid
'amDaytunna
أَمضَيتُنَّ
ni (f) - dåtid
tumDiina
تُمضِينَ
ni (f) - subjunktiv
tumDiina
تُمضِينَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yumDii
يُمضِي
de (m) - nutid
'amDuu
أَمضُوا
de (m) - dåtid
yumDiyuu
يُمضِيُوا
de (m) - subjunktiv
yumDiyuu
يُمضِيُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yumDii
يُمضِي
de (f) - nutid
'amDayna
أَمضَينَ
de (f) - dåtid
yumDiina
يُمضِينَ
de (f) - subjunktiv
yumDiina
يُمضِينَ
de (f) - jussiv
ni två
tumDiyaani
تُمضِيَانِ
ni två - nutid
'amDaytumaa
أَمضَيتُمَا
ni två - dåtid
tumDiyaa
تُمضِيَا
ni två - subjunktiv
tumDiyaa
تُمضِيَا
ni två - jussiv
de två (m)
yumDiyaani
يُمضِيَانِ
de två (m) - nutid
'amDayaa
أَمضَيَا
de två (m) - dåtid
yumDiyaa
يُمضِيَا
de två (m) - subjunktiv
yumDiyaa
يُمضِيَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tumDiyaani
تُمضِيَانِ
de två (f) - nutid
'amDataa
أَمضَتَا
de två (f) - dåtid
tumDiyaa
تُمضِيَا
de två (f) - subjunktiv
tumDiyaa
تُمضِيَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.