Böjningsformer av verbet 'att förneka, vara okunnig'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ankaru
أَنكَرُ
jag - nutid
nakirtu
نَكِرتُ
jag - dåtid
'ankara
أَنكَرَ
jag - subjunktiv
'ankar
أَنكَر
jag - jussiv
du (m)
tankaru
تَنكَرُ
du (m) - nutid
nakirta
نَكِرتَ
du (m) - dåtid
tankara
تَنكَرَ
du (m) - subjunktiv
tankar
تَنكَر
du (m) - jussiv
du (f)
tankariina
تَنكَرِينَ
du (f) - nutid
nakirti
نَكِرتِ
du (f) - dåtid
tankarii
تَنكَرِي
du (f) - subjunktiv
tankarii
تَنكَرِي
du (f) - jussiv
han
yankaru
يَنكَرُ
han - nutid
nakira
نَكِرَ
han - dåtid
yankara
يَنكَرَ
han - subjunktiv
yankar
يَنكَر
han - jussiv
hon
tankaru
تَنكَرُ
hon - nutid
nakirat
نَكِرَت
hon - dåtid
tankara
تَنكَرَ
hon - subjunktiv
tankar
تَنكَر
hon - jussiv
vi
nankaru
نَنكَرُ
vi - nutid
nakirnaa
نَكِرنَا
vi - dåtid
nankara
نَنكَرَ
vi - subjunktiv
nankar
نَنكَر
vi - jussiv
ni (m)
tankaruuna
تَنكَرُونَ
ni (m) - nutid
nakirtum
نَكِرتُم
ni (m) - dåtid
tankaruu
تَنكَرُوا
ni (m) - subjunktiv
tankaruu
تَنكَرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tankarna
تَنكَرنَ
ni (f) - nutid
nakirtunna
نَكِرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tankarna
تَنكَرنَ
ni (f) - subjunktiv
tankarna
تَنكَرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yankaruuna
يَنكَرُونَ
de (m) - nutid
nakiruu
نَكِرُوا
de (m) - dåtid
yankaruu
يَنكَرُوا
de (m) - subjunktiv
yankaruu
يَنكَرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yankarna
يَنكَرنَ
de (f) - nutid
nakirna
نَكِرنَ
de (f) - dåtid
yankarna
يَنكَرنَ
de (f) - subjunktiv
yankarna
يَنكَرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tankaraani
تَنكَرَانِ
ni två - nutid
nakirtumaa
نَكِرتُمَا
ni två - dåtid
tankaraa
تَنكَرَا
ni två - subjunktiv
tankaraa
تَنكَرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yankaraani
يَنكَرَانِ
de två (m) - nutid
nakiraa
نَكِرَا
de två (m) - dåtid
yankaraa
يَنكَرَا
de två (m) - subjunktiv
yankaraa
يَنكَرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tankaraani
تَنكَرَانِ
de två (f) - nutid
nakirataa
نَكِرَتَا
de två (f) - dåtid
tankaraa
تَنكَرَا
de två (f) - subjunktiv
tankaraa
تَنكَرَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'inkar
إِنكَر
du (m) - imperativ
du (f)
'inkarii
إِنكَرِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'inkaraa
إِنكَرَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'inkaruu
إِنكَرُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'inkarna
إِنكَرنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.