Böjningsformer av verbet 'att belägga med koppar'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'unaHHisu
أُنَحِّسُ
jag - nutid
naHHastu
نَحَّستُ
jag - dåtid
'unaHHis
أُنَحِّس
jag - subjunktiv
'unaHHis
أُنَحِّس
jag - jussiv
du (m)
tunaHHisu
تُنَحِّسُ
du (m) - nutid
naHHasta
نَحَّستَ
du (m) - dåtid
tunaHHis
تُنَحِّس
du (m) - subjunktiv
tunaHHis
تُنَحِّس
du (m) - jussiv
du (f)
tunaHHisiina
تُنَحِّسِينَ
du (f) - nutid
naHHasti
نَحَّستِ
du (f) - dåtid
tunaHHisii
تُنَحِّسِي
du (f) - subjunktiv
tunaHHisii
تُنَحِّسِي
du (f) - jussiv
han
yunaHHisu
يُنَحِّسُ
han - nutid
naHHasa
نَحَّسَ
han - dåtid
yunaHHis
يُنَحِّس
han - subjunktiv
yunaHHis
يُنَحِّس
han - jussiv
hon
tunaHHisu
تُنَحِّسُ
hon - nutid
naHHasat
نَحَّسَت
hon - dåtid
tunaHHis
تُنَحِّس
hon - subjunktiv
tunaHHis
تُنَحِّس
hon - jussiv
vi
nunaHHisu
نُنَحِّسُ
vi - nutid
naHHasnaa
نَحَّسنَا
vi - dåtid
nunaHHis
نُنَحِّس
vi - subjunktiv
nunaHHis
نُنَحِّس
vi - jussiv
ni (m)
tunaHHisuuna
تُنَحِّسُونَ
ni (m) - nutid
naHHastum
نَحَّستُم
ni (m) - dåtid
tunaHHisuu
تُنَحِّسُوا
ni (m) - subjunktiv
tunaHHisuu
تُنَحِّسُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tunaHHisna
تُنَحِّسنَ
ni (f) - nutid
naHHastunna
نَحَّستُنَّ
ni (f) - dåtid
tunaHHisna
تُنَحِّسنَ
ni (f) - subjunktiv
tunaHHisna
تُنَحِّسنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yunaHHisuuna
يُنَحِّسُونَ
de (m) - nutid
naHHasuu
نَحَّسُوا
de (m) - dåtid
yunaHHisuu
يُنَحِّسُوا
de (m) - subjunktiv
yunaHHisuu
يُنَحِّسُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yunaHHisna
يُنَحِّسنَ
de (f) - nutid
naHHasna
نَحَّسنَ
de (f) - dåtid
yunaHHisna
يُنَحِّسنَ
de (f) - subjunktiv
yunaHHisna
يُنَحِّسنَ
de (f) - jussiv
ni två
tunaHHisaani
تُنَحِّسَانِ
ni två - nutid
naHHastumaa
نَحَّستُمَا
ni två - dåtid
tunaHHisaa
تُنَحِّسَا
ni två - subjunktiv
tunaHHisaa
تُنَحِّسَا
ni två - jussiv
de två (m)
yunaHHisaani
يُنَحِّسَانِ
de två (m) - nutid
naHHasaa
نَحَّسَا
de två (m) - dåtid
yunaHHisaa
يُنَحِّسَا
de två (m) - subjunktiv
yunaHHisaa
يُنَحِّسَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tunaHHisaani
تُنَحِّسَانِ
de två (f) - nutid
naHHasataa
نَحَّسَتَا
de två (f) - dåtid
tunaHHisaa
تُنَحِّسَا
de två (f) - subjunktiv
tunaHHisaa
تُنَحِّسَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.